Rädslor.....

Rädslor ser väldigt olika ut men de flesta av oss  bär på dem.

I en eller form.

Det kan handla om att  inte  våga köra  bil,  att inga våga resa ensam på semester, att inte våga flyga,  att inte våga ta steget till att bo ensam, att  övertänka och  kallsvettas i ångest, att  inte våga gå till tandläkaren.…. och det kan gälla precis vad som helst.

 

Rädslor minimerar  oss och vi blir en sämre version av den person vi vill vara och är menad att vara.

Enklast för stunden är ju att ge efter för rädslorna för just då kan det ju kännas bekvämast.. men det är aldrig rätt.

Låter du din rädsla vinna.. då har du själv förlorat.

Rädslor är ingenting som man gör klart med en gång för alla… utan det är en kamp som man behöver föra hela livet igenom.

Och det ska man försöka göra med flaggan i topp.

 

 

 Som en av mammas väninnor som också hon är 93 år och som inte vågar gå utomhus på egen hand av rädsla för att falla. Hon trillade omkull en gång och sedan dess har hon hållit sig hemma.

Men så plötsligt fick hon nog av att sitta där inom hemmets  fyra väggar och bestämde att det får bära eller brista och hon gav sig ut med sin rollator och det gick hur bra som helst.  Nu går hon ut på promenad ett par tre gånger i veckan och hennes livskvalitet har ökat rejält.

 

 Låt nya året bli ett avstamp till att ta upp kampen med dina rädslor och våga utmana… och känslan när man lyckats är bland det bästa som finns… livskvaliteten ökar och glädjen infinner sig.

 I dag kommer sonen för att äta middag och inkassera sin julklappar - eftersom han jobbat i stort sett hela julen igenom.

I dag kan jag inte besvara frågor.

Kram & kärlek💖

1 Skorpan:

skriven

Ja hur mycket kan inte rädslor ställa till med...

Trevlig julafton, igen ;), tillsammans med sonen.
Kram Skorpan

2 Hulda:

skriven

Godmorgon
Rädslor, ja.. Ja, alla är väl rädda för något. Två av mina största rädslor har slagit in, min man dog och min son är mobbad i skolan. Jag har träffat en ny man och han säger att han älskar mig och planerar framtid för oss, men jag har svårt att känna mig tillräckligt bra för honom. Han säger aldrig att jag är bra och han känns som att hans ensamtidsbehov ökar. Jag är inte rädd för att vara ensam, jag är rädd för att han lämnar mig, för jag älskar honom så mycket.
Du har sagt att min son kommer att klara sig bra och det gör det lättare att uppmuntra honom varje dag, men kan du se något om mig och mannen jag träffat?

3 Solstjärnan:

skriven

Ha det så trevligt att fira jul med din son😊
Kram Solstjärnan 🤗

4 Mercan:

skriven

Ha det roligt med din fine son söta Esmaralda🤭🤗💕🙂‍↔️🤩

5 Anki:

skriven

Godmorgon Es
Det var bra gjort av din mammas väninna !

När jag halkade o la mig spagat med totalruptur på hamstringen så tog det låång tid innan jag vågade gå nerför igen .Kan fortfarande inte gå nerför leriga stigar utan ngt att hålla mig i...
Sen har jag rädsla för att köra bil i stadstrafiken
Jag tar pendeltåget så fort jag ska norr om Handen ;-)

Ha nu en härlig dag med sonen din

Kram Anki med flock

6 Jeanette:

skriven

För många år sedan kanske 20 år sedan orsakade jag två bilolyckor!
För att göra en lång historia kort kort så...
Jag skulle hämta en dåvarande komipis 5 mil söder om mig som kmom med tåget, vi skulle åka på hundutställning 50 mil norr om där jag bor.
När jag tog med mina dåvarande två stora hundar och åkte till tåget sa radion hela tiden, nu är ovädret där o där och jag tänkte men jisses vilket tjat det är ju strålande solsken, en fin dag.
Gick in på stationen för att möta upp henne. Tåget var lite försenat så jag väntade nog i tjugo minuter. När vi kom ut så vräkte snön ner. Nu förstod jag varningen på radion!
Började åka hemåt men efter ca 7-8 km på motorvägen stannar bilen, jag förstår inte varför. Ringer den andra kompisen som vi ska åka med på hundutställning och hennes man sa att han skulle komma. Jag fick igång bilen och han bad mig åka till macken som var några km åt mitt håll. Han fyllde på något i tanken som skulle lösa proppen.
Det var kaos på vägen.
När vi hade ca tre mil kvar då stannar bilen igen!
Startade varningslamorna och var på väg att sätta ut varningsskylten, men hinner inte. Under tiden hade jag mannen i mobilen o han hade lyckas komma förbi oss o fick vända, stackarn.
När jag klev ur bilen o skulle sätta ut varningsskylten, kommer en bil i fullfart där jag stod rätt mot bilen där min dåvarande kompis och tre hundar satt. Jag vrålar NEEJ!!! Personen i bilen såg nog vad som var på väg att ske och bromsade, varav precis bakom min bil lyftes den upp i luften och snurrade flera varv och landade på andra sidan vägen med passagerarplatsen ner i snön.
Jag säger till min kompis att ringa 112. Jag springer ner till bilen får kravla mig fram i snön. Kvinnan som körde var inte skadad jag prtatade med henne och bad hon stänga av bilen. Sitt still vi har ringt efter hjälp. Jag tänkte bilen måste vältas så hon sliper hänge på sidan.
Jag upp på vägen och stoppade trafiken. Fick hjälp av flera personer att välta bilen. Jag satt med henne o hon hade inte en skråma. Då kommer en ambulans men inte den som jag hade ringt efter, så vi fick åka. Puh!
Nu blev vi bogserade i detta väder! När vi skulle av E4an där nästa kompis o mannen bodde så kom det bilar så vi fick stanna i mitten av vägen, varav när det blev fritt så kom han inte loss....Han säger ta hundarna och packningen och gå till min bil han hade kopplat loss sin bil från draglinan. När vi prexis hade gått ur bilen och var vid hans bil, kommer en långtradare i full fart mot min bil och för att inte köra ppå den åkte han i diket och välte!
Jag var så chockad! Långtradaren sa att han hade alldeles för fart så allt är mitt (hans) fel.

Vi åkte på hundutställningen 50 mil norrut trots vädret, det tog sju timmar att åka tjugo mil då hade vi trettio mil kvar. Vi fick höra på radion att en bil orsakat två olyckor, jag storgrät varje gång.

Det tog mig flera år att köra förbi platserna jag orsakade olyckorna, men jag sa till mig själv att nu får det fasiken vara nog. Jag skakade som ett asplöv under en period när jag körde men tillslut släppte det. Det ar ju ca tre mil till platsen så det gick ju lång tid emellan jag körde där.

Jag skulle egentligen kört på engång då hade jag kommit vidare betydligt snabbare.

Det blev ändå en lång historia ;)

God fortsättning!
Kram

7 Smulan:

skriven

Strular med barnets avlastning, blir det bättre så det flyter på eller byter han till en annan plats

8 Helena Ir:

skriven

Jeanette stor kram!
Du ska vara stolt över dig själv! Och jag är glad att du klarade livhanken!

9 Ängel :

skriven

Mycket bra påminnelse! Kram!


-*-.-*-.-*-.((¯`♥´¯)).`*.¸.*´✿¸.•*¨`*•..¸.-*-.-*-

Kommentera /ställ fråga här: