Dags att lämna....
Dagens gästbloggare är : Susanne
Kära Bloggfamilj
Detta skriver jag för er i liknande situation och för att ge kraft och energi.
Jag var gift i många år och det hela slutade med skilsmässa eftersom min man träffade en annan kvinna och blev förälskad.
Det var ett helvete att gå igenom men jag kämpade på och det var ju inte bara den saken att man blev ratad utan det var också ekonomin, bostad och tre tonårsbarn. Allt var ju byggt på två inkomster och en familj.
Jag började dejta kort efter och träffade ganska snart en man som jag tolkade som väldigt snäll och som brydde sig så mycket.
Han hämtade mig på jobb när jag slutade, han överraskade med middagar, köpte presenter till barnen . Han friade med en dyrbar ring och bjöd på en drömresa till Samoa. Vi hade ett veckert bröllop och jag kände mig som världens lyckligaste kvinna.
Sakta men säkert blev det mer och mer av allt. Det blev för mycket.
Jag började känna mig påpassad och kvävd.
Han började visa svartsjuka.
Han var överallt och jag hade aldrig någon egentid.
Han började visa att han inte tyckte om när jag umgick med mamma och mina syskor eller mina väninnor och för husfridens skull blev mitt umgänge med dem lidande.
Han ville betala för barnens utbildning på internatskola och helt enkelt för att få dem ur huset och vara ensam med mig.
Allt eskalerade.
En kväll när jag sade emot honom så började vi gräla ordentligt.
Annars brukade jag vara den som avvärjde gräl.
Det gällde barnen och jag stod på mig och det slutade med att han inte slog mig, men drog mig i armen så jag snubblade och föll och detta renderade i en bruten handled.
Nu fick det vara nog.
Nästa gång kunde det bli ett riktigt slag.
Han höll på att tappa kontrollen
Barnen fick flytta hem till sin pappa tillfällligt och själv flyttade jag till min syster och efter att ha pratat med familjen hade jag deras fulla stöd.
Min syster och hennes man följde med mig hem när jag gjorde klart för min man att nu ska vi skiljas och jag ska omgående hitta ny bostad.
Nu blev han som ombytt och tiggde och bad och grät men nej, jag insåg att det bara var ett spel och han tyckte synd om sig själv och insåg inte sin egen del i den kommande skilsmnässan.
Han uttryckte att han gjort allt för mig och det var jag som var otacksam.
Jag och barnen flyttade till en lägenhet.
Huset hade han betalat för och fick såklart behålla.
Jag blockade honom överallt och när han passade på mig utanför jobbet såg jag till att ha sällskap med någon.
Vi bestämde att prata hos en terapeut och fick sagt vad vi behövde säga under ordnade former.
Jag fick lite hot via lappar i brevlådar, några mordhot som jag tog till polisen och de sökte upp honom och därmed slutade hoten komma.
Nu har det gått ett halvår och det är så skönt att vara fri !
Jag har inte gett upp kärleken men ska inte ha bråttom utan njuta av min egentid och när det är dags för riktig kärlek så tror jag att det kommer att lösa sig.
Kram alla
från Susann
----
Tack finaste ni för alla goa hälsning jag fick igår.... i dag är jag betydligt piggare !
Kram & kärlek 💖
skriven
Hej
Skönt att du mår bra nu.
Jag tänker på att jag har får en bättre tanke och är nytt redan i söndags till idag även jag hoppas det hålla i fortsättningen.
Är jag ska njuta av tider, fokus på nuet, behålla min lugna för må bra och har en balans nu också. Jag behöver inte tänker mer på förflutna utan det ska var mer trevligt handlar om just nu också.
Jag har var duktigt på det... jag vill det hålla så länge tills jag ses henne om 22 dagar.
Ha det bra