Och det bara hände.....
Sol i sinne kallas jag här och är en kvinna på 54 år.
Jag vill berätta att nu är det min tur att ha mött kärleken.
Jag blev spådd för 5 år sedan att detta skulle ske men inte när.
För tre år sedan träffade jag en man som jag trodde det var rätt med men det funkade inte med våra barn. Hans ungar gillade inte mig och mina gillade inte honom och det slet på relationen och vi gjorde slut på överenskommelse.
Jag kände att jag fått nog av dating online och raderade allt och bestämde mig för att ha fokus på mig själv och mitt eget liv istället.
Det hade jag och så i sommar åkte jag till Island och träffade min kärlek där som av en händelse.
När ölen var slut beställde vi varsen till och tiden bara flög iväg.
De resterande 9 dagarna som jag var kvar där träffades vi varje dag.
Nu har han varit i två veckor och besökt mig här i Sverige och det här är en kärlek som det slår lågor om.
Jag känner att han är den som är rätt för mig och han känner på samma sätt.
Nu ska vi försöka få ihop detta lång distans förhållande så gott det går och fortsätta känna oss för.
Ville bara dela med mig eftersom jag är så glad.
Lycka till alla ni som väntar på kärleken, rätt som det är så händer det.
Kram från sol i sinne
skriven
Godmorgon ☕🌄
Sitter arla morgon och njuter av mörkret med begynnande ljus som skymtar över bergen. Det är jobbdags snart, men jag vill hålla känslan av att låtsas att jag endast behöver vara ledig idag.
På tal om kärlek...
Man ska alltid påminnas av att den absolut viktigaste kärleken, är kärleken och omtanken man ger till sig själv. Tro'tt eller ej, kan man inte älska sig själv och se till sina egna behov så är inte kärlek ifrån någon annan räddningen. Hur man än letar, IRL eller via nätet/appar, så är alla träffar bottennapp. Man vill gärna inte dra upp den första som hugger...
Den bästa lärdomen jag har fått är att alltid ha en säkerhet som man kan landa emot om man tappar greppet. Känner man att man inte är i behov av någon annan, man kan antingen lösa det själv eller ta hjälp av någon annan, så är det självklart det bästa man kan göra!
Hur ofta har man inte stått handfallen när man möts inför utmaningar som man känner att det lika gärna kan vara bäst att kasta in handduken, skita i't och låtsas som att det regnar?
När har du senast klappat din egna axel och sagt "Bra jobbat! Det där gjorde du jävligt bra!"?
🩷
Börja med att älska dig själv först, det kanske är den kärleken som är den bästa för dig?
Kram till er