ANVÄND KRAFTEN RÄTT !!
Under en av mina barndomsjular trollade jag till det.
Traditionen var att natten till julafton smög nissarna omkring och kollade så barnen var snälla. Och var man snäll… så stoppade de godsaker i en strumpa som man påpassligt hängt ut. En gång hängde jag ut två par strumpbyxor och tänkte att då kanske det kan bli en häst…

Nåja.. den här specielle gången som jag tänkter på - så vaknade jag väldigt tidigt… och smög ut.. och där hängde strumpan tom och frusen och darrade lätt i vinden.
Inte ens en salt skruv eller sockerbit fanns istoppat.
Och då stod det klart. Tomten kommer inte i år. Jag får inga julklappar.
När jag var barn kunde jag få saker och hända. Och jag var så arg och frustrerad när jag fokuserade på grannens tända ljus i fönstret och tänkte att låt det brinna…ljuslågan fladdrade och gardinerna fanns farligt nära och vad som helst hade kunnat hända om inte farmor påpassligt hade dykt upp.


” Vad säger du nu då? undrade farmor. Jag tror inte jag sa så mycket. Troligtvis skämdes jag lite
Och som hon läxade upp mig när det gällde hur man använder kraften. Hur hemskt allt blivit om det börjar brinna och då hade troligtvis tomten ALDRIG någonsin mer kommit.
Jag tänkte ofta på den här ögonblicket som vuxen.
Min farmor har jag aldrig träffat i detta livet – hon gick hem till Alltet flera år innan jag föddes.

Men kontakten på vårt eget sätt, över gränserna, var tät och intensiv. Jag tänkte att hon PLANTERADE släden och tomten där .. och i verkligheten var duet ju mamma eller pappa som steg ut på trappen och stoppade godis i strumpan.
Man har sina julminnen !!
Vad minns ni andra ?
Kram
skriven
Tomten kommer och han finns. Ser mer ut som en uteliggare i både klädedräkt och väderbitna kinder, skägget är gulnat och han är small, nästan mager. Böjd tar han steget över tröskeln och sätter ner säcken. Han luktar instängt och juteväv. Mina julars tomte fram till dagen hon, min nästan syster drar mig in i rummet som bara självpåtagna storasystrar gör och på sitt vanliga besserwisser sätt visar att det är hennes pappa som är tomten. Borta är pirret, borta är stämningen och jag blir vuxen i ett slag. Sällar mig till de andra som vet att tomten är en pappa. För inte ska man tro på tomten där man är 5-6 år. Jag frågar mig stilla varför inte då?
God Jul