DJÄVULSDANSEN....
Somliga av oss upprepar gamla barndomsmönster. Oftast utan att vi är det minsta medvetna om det. Men varför ?
Jo, vi söker sådant som påminner om barndomen eftersom vi vill försöka reparera det som aldrig blev bra när vi var små.

Var din pappa en man med distans? En man som du aldrig riktigt lärde känna? Han kanske var den frånvarande typen.. som aldrig riktigt pratade med dig.. som inte tog sig tid… och du fick aldrig den bekräftelse du behövde.
OM det var så – då ligger det nära tillhands att du väljer en man som är undflyende, som du inte kan prata ”på riktigt med” som inte förstår dig och därmed inte heller har förmåga att ge dig bekräftelse
Upprepningarnas tragedi helt enkelt.
Freud kallar det ” The repetition compulsion”

Om tex en av dina föräldrar var väldigt kylslagen mot dig.. då tenderar du att välja en partner som är på liknande sätt och sedan lägger du all energi i att försöka rätta till det.
Mission impossible. Blir det.
Som att dansa med djävueln.
Däremot kan man lära sig att se sina egna mönster .


Var du osynglig som barn och bara synliggjordes när du GJORDE något bra.. alltså om du aldrig blev bekräftad för den du var utan för det du gjorde.. då finns en risk att du som vuxen nedvärderar dig själv.. får dålig självkänsla… saknar förmåga till egen påfyllning.. du kanske inte tar hand om din kropp .. helt enkelt eftersom du ”lärt dig” att du är oviktig.
Här kan du läsa mer :
http://harskartekniker.se.preview.binero.se/Transaktionsanalys/
skriven
God Morgon Es!
Vill bara be dig om en förklaring/förtydling av gårdagens svar på min fråga.
CeCe:
skriven för ungefär 13 timmar sedan
"Jag funderar på att ge min chef en julklapp... med ett litet brev med några ord av uppskattning för det han gjort mig. Är det en bra idé eller hur skulle han reagera? skulle det få honom att dra sig undan?
Svar: Det känns som om han blir lite men glad.. kram :)
Esmaralda
"
Det känns som du har tappat ett ord där, eller är det bara jag som är förvirrad å inte kan förstå något så enkelt?