ETT MONSTER ÄR FÖTT !
En dag följde jag med min ängel på en tur runtom i universum.
Du vet, när man dåsar lite och varken sover eller är vaken och plötsligt händer något.
Hela själen lättar och man flyger. Faktiskt.
Han tog med mig över höga berg.. ner i grönskande dalar.. genom djungler och öken . Vi for genom åren & tidevarven och genom snön och isarna och så plötsligt stannade vi.
En kvinna låg framför oss på en äng.. gräset växte högt omkring henne.
Hon låg på rygg och under henne växte en blodpöl. Det var inte det värsta.
Vid hennes sida låg ett tyst litet knyte med en svart hårtofs. Kvinnan hade nyss fött.
Hon öppnar ögonen och låser fast sin blick i min ” Jag har fött ett monster” sa hon, på ett helt annat språk än svenska men jag hade inga problem att förstå.
” Det finns inga monster” sa jag.
Då pekade kvinnan på knytet och jag tittade närmare på den nyfödda. Det var en liten flicka med gomspalt. Ingenting värre än så, tyckte jag först.
Sen insåg jag att jag befinner mig inte i Sverige år 2007 ( när händelsen inträffade) utan i ett annat land, en annan kultur och för väldigt väldigt länge sedan.
Så länge sedan att ett litet barn med gomspalt ansågs vara ett monster. Operationer kunde inte utföras och barnet skulle svälta ihjäl.
Den nyblivna modern hade vridit nacken av sitt barn.
Jag frös till is. Så klyschigt att säga men det var i alla fall exakt vad jag gjorde.
Jag som alltid värnar om de utsatta. Tårarna bara rann.
Min ängel gjorde en rörelse med handen och det jag nu fick vara med om är ännu mer omöjligt att beskriva… det lilla barnets själ fanns där.. en glad och nöjd själ.. kanske på väg till Alltet igen…för det blev ju en väldigt knapp stund på jorden den här gången,
Efter en upplevelse som denna blir man ödmjuk.. MYCKET ödmjuk.. och man inser att ju mer får vara med om - desto mindre förstår man.. egentligen....
Någon annan av er som upplevt extraordinära ting ?
Kramar
skriven
oj vilken upplevelse. Jag har en liten fundering kring kärleken. Har träffat en kille som jag dejtade för 3-4 år sedan men var då inte redo att gå in i ett förhållande,han var dock intresserad av mig då. Men jag visade ej tillräckligt så han gick vidare med en annan och skaffade barn. Nu träffades vi igen, och bandet mellan oss har ändå varit något speciellt sedan första gången och han minns exakt allt om mig.Det är nu slut mellan han och mamman till barnet och han tyckte själv också att det kändes så bra nu när han träffade mig. Det kändes så rätt från båda men nu vet jag inte hur jag ska göra.
Kommer det att bli vi två eller kommer det in en annan i mitt liv snart?jätte tacksam för svar!
Mvh Lucia.