Han är ingen människa....
Dagens gästbloggare är: Erica

Jag har varit med om något som jag vill berätta för er.
Jag tillhör Esmaraldas gamla kunder och jag har genom åren fått flera seanser och den första för 14 år sedan sade att jag skulle få ett bevis på att min skyddsängel finns.
Han skulle en dag rädda ett liv när jag var på plats och jag skulle veta att det var han. Eller hon, för Esmaralda visste inte riktigt.
Nu kan jag berätta att min skyddsängel är en han, en äldre bredaxlad man med skrattrynkor och intensiva gröna ögon. Jag har nämligen träffat honom.
Det var torsdagen nu innan jul.

Jag var stressad som vi alla är vid den tiden och tänkte stanna till vid köpcentrat på hemvägen från jobb. Normalt anser jag mig vara en bra bilförare även om jag nu var småstressad. Jag körde gatan fram och strax innan svängen till höger mot köpcentrat dök det upp en man mitt på vägen.
Ena sekunden var det tomt och mörkt och i nästa sekund stod han där med mörka kläder och vit skjorta och jag ställde mig med all kraft på bromsen.
Vad som sedan hände gick fort.

Jag insåg att jag måste ha kört på honom men samtidigt hörde jag ingen duns och paniken kröp i hela kroppen och hjärtat slog hårda dubbelslag. Jag var nära att kräkas.
Och då, när jag knappt hade någon fart alls så dyker det upp en pulka mellan träden och rakt ut på vägen framför bilen. Då står jag still efter min panikbromsning och jag skakar i hela kroppen.
Jag ser pojken i pulkan som är i 5-6 års åldern och han välter och tumlar omkring på vägen och det är då jag ser honom igen. Mannen i mörka kläder och vit skjorta. Han står plötsligt bredvid pojken med armen utsträckt över honom.
Så vänder han sig mot mig och jag ser honom tydligt i billyktornas sken. Han är ingen människa.

Han svävar ovanför marken en liten bit och det finns ett glödande ljus omkring honom som en glittrig och guldig aura. När vi får ögonkontakt lägger han sin högra hand mot sitt hjärta och ler mot mig och jag fylls av en oändligt stor kärlek.
Han är inte pojkens ängel. Jag vet att han är min. Vi ler mot varann och sedan försvinner han och är borta.
Jag skyndar ur bilen och hjälper pojken på fötter och samtidigt kommer hans pappa rusande uppifrån slänten. Min ängel grep in. Hade jag inte redan stannat bilen så hade jag med all säkerhet kört över honom.
Jag är så oändligt tacksam. Och senare samma kväll kom jag också att tänka på spådomen nu också blivit levd.
Min hälsning till er alla om ett riktigt gott och bra nytt åt
Erica
skriven
Gott nytt år erica!
Hej Esmaralda! vad hindrade han från att träffas? Och hur känner han nu? Kram