SPÖKSKEPPET...
Det är senhöst
Vinden viner och bladen rasslar
Himlen är mörk och regntung och när som helst kommer den att öppna sig och regnet ska vräka ner. Jag tänker att nu får det vara nog promenerat.
Ska skynda mig hemåt och laga till en varm kopp kaffe för det kan behövas.
Jag sneddar över hamnen och går med raska steg mot allmänningen när jag på avstånd hör musik. Musik från hamnen.. i november ? Märkligt! Jag måste ha hört fel..men nej.. nu lägger jag huvudet på sned och lyssnar in .. och visst är det musik. Det låter som… som något gammalt… och märkligt…
Jag vänder mig mot hamnen & havet till och ser henne i all sin prakt.. spökskeppet från kriget.
Andra världskriget.

Med hakkorsflaggor som piskar i vinden.. kulörta lyktor på däck… kvinnor i långa aftonklänning och kuvertväskor… och jag blir andäktigt stående still. Fastfrusen. Överraskad.
Nu hör jag ju musiken tydligt. De dansar ju till den. Det är Marlene Dietrich som sjunger Lili Marleen.. och hennes tyska röst låter ovanligt mild i kväll.
Om nu någon vän av ordning varit med mig och sett det jag såg så hade de påpekat att en så stor yacht går ju inte in i vår lilla hamn… men se, det gör den. Om den är ett spökskepp.
Och hade någon varit med mig som vet min inställning till Nazi tyskland så hade de förfärats över att jag överhuvudtaget stannade. De hade inte känt igen mig. Och det gjorde jag ju inte själv heller.
Jag tittar på de bjärta lamporna … de dansande paren, cigaretterna som röks i munstycken och jag lyssnar till Marlenes röst.. och jag får en känsla av att jag borde gå dit. Jag SUGS dit.
Inte bara TILL båten utan OMBORD.. för att… jag vet inte.. någonting lockar väldigt starkt… men jag tar mig samman.. drar upp kapuschongen på jackan.. vänder tvärt och går åt mitt håll.
Det är bäst så.
Kram på er
skriven
Hej
Kommer den söta pojken i mina föräldrars trapphus på fika idag?
Kram