DRA DINA GRÄNSER....
Hur hanterar du otrevliga människor? För man stöter på dem då och då och det kan vara bra att ha ett förhållningssätt.
Sist det hände mig var på ett apotek.. jag skulle hämta ett recept.. datumet hade gått ut med EN dag.. och det var bara min Levaxin.. ingenting märkligt men jag behöver det ju eftersom jag helt opererat bort sköldkörteln… och kärringen i luckan säger att nej, hon gör inga undantag även om hon KAN, eftersom detta är hennes personliga policy.
Policy mys ass!
Hon ville inte ge ge mig min medicin. Jag käftade lite med henne… och det gjorde henne bara än mer istadig.. och hon sa att jag skulle inte komma där och.. komma…. Och så ville hon expediera nästa.
Då gjorde jag nåt som jag alltid brukar undvika att göra. Jag bad att få tala med hennes chef. Nej, sa satmaran.
Då KRÄVDE jag att få tala med hennes chef… och DÅ slängde hon fram burken med Levaxin och sade att jaha, då får det väl gå för den här gången då.
En gång arbetade jag med gravt handikappade och en lördag skulle vi ut och äta och ha det lite trevligt.. men blir stoppade i dörren av en servitris som säger att "sådana där", och pekar mot mannen i rullstolen, är inte välkomna ! Man tror knappt det är sant!
Jag bjöd in till catfight direkt och vek inte ett tum...och denhär gången krävde jag också att få prata med den ansvarige.. som inte fanns där.. men då RINGDE jag den här personen... som påstod att allt var ett misstag... att servitrisen inte agerade på ägarens order... ja du vet själv hur folk kan få till det.... naturgtvis stannade vi inte där.. öven om ägaren erbjöd oss en gratis måltid.. vi hade båda tappat lusten fullständigt.
Själv ser jag det som en utmaning att inte vara otrevlig mot telefonförsäljare !!
Jag tackar vänligt nej.. och fortsätter de att käfta så säger jag igen med lite pondus i rösten att nej tack.. jag är inte intresserad OAVSETT vad ditt erbjudande är… och så finns det dom som inte tar ett nej.. då säger jag att okey.. nu lägger jag på luren.. hej då.. och så lägger jag på.
Sen finns det de otrevliga släktingarna… dom har vi alla råkat ut för.. det kan vara svärmor eller ett syskon eller vem som helst.
De som man MÅSTE träffa ibland även om man önskar dem dit pepparn växer.
Här har jag mitt förhållningssätt klart… jag vägrar sänka mig till deras nivå. Jag slösar ingen energi. Jag nappar inte på deras otrevligheter utan sätter mig över. Går inte i försvar och låter det rinna av mig. Är vänlig mot dem.. men fokuserar istället på andra i sällskapet som jag trivs bättre med.
En gång i Danmark åkte jag buss och föraren var rent tossig.
Jag visste inte riktigt hur det funkade med betalning så jag frågade honom.. han förklarade med väldigt vresig stämma och sen suckade han högt, vindade med ögonen och sa att det var värst vad svenskar är dumma i huvudet.
Under hela bussresan satt jag där och retade mig. Jag blev argare och argare. När det blev dags att kliva av stegade jag fram till honom och höll räfst och rättarting & läste lusen av honom.
Jag kan bara inte tiga. Och det tror jag inte man ska heller. Inte så att man ska hänga upp sig på allt.. somligt ska man nog bara låta vara..men alla har vi våra gränser.
Och den gränsen ska vi inte låta någon kliva över.
Kramar
skriven
Hej Es! Vad bör jag tänka på
Om jag vill verkligen att det ska funka med han jag tänker på ? Eller vi? Jag tycker om honom verkligen och jag vill satsa på oss... Tack