Passar man in ?
Allvarligt talat, hurpass måste man PASSA IN ? För att inte hamna helt galet utanför ?
Jag känner den här mamman vars son började i min sons klass på mellanstadiet.. en knubbig mobbad kille och med en udda mamma som kanske inte alltid förstod sin mammaroll rätt… och när de här två flyttade till vår lilla by så var vi några stycken som beslutade oss för att vända trenden och det är hur lätt som helst.
Om man bara vill.

Min by är lite som Solsidan.. om du förstår mig rätt.
Här bor inga invandrare (tyvärr) och inte så många låginkomsttagare… och alla är hysteriskt måna om att passa in… att få vara med… att inte väljas bort.
Nya grabben började i fotbollslaget och vi krusade mamman att komma och titta på matcherna.. i början stod hon ensam.. tills vi grep ni… hon förstod inte det sociala spelet fullt ut och andra mammor kunde vara direkt oförskämda.. tills vi grep in igen… och i skolan tog vi oss ett FETT.. snack med rektorn.. om den knubbige pojken som betedde sig som ett mobbingoffer när han kom.. och därmed blev det en självuppfyllande profetia… och vi krävde räfst och rättarting av rektor som trollade med knäna och fick koll på läget.

Så gick åren. Det gick riktigt bra både för mamman och sonen.
Jag har fortfarande kontakt med dom båda.. särskilt med sonen som tittar in då och då.
Och jag tänker att vi alla har en förbannat stor skyldighet gentemot våra medmänniskor. Och så tänker jag på det här att passa in.. så svårt det egentligen är… hur olika de sociala koderna är.

Här i vårt Solsidan har vi en kod och vi skulle troligtvis förstå koderna på andra liknande ställen… men hade vi förstått koderna i Rosengård eller Rinkeby ? Och ännu mindre i en by i Armenien eller en stad i Chile eller nånstans i Burundi ?? Knappast.
Vi simmar i våra ankdammar…. så är det med den saken… det gör vi alla men ibland måste vi staga upp oss och fatta mod och agera ….och GÖRA något rejält konkret…
Kram
skriven
som vanligt så skriver du mycket tänkvärda ord, =)
en fråga,, min kärleksliv.. igår kväll så gjorde jag och flickvännen slut, jag älskar henne oerhört mycket men ibland känner jag att det är för mycket med henne, jag ger och ger men känner uppgivenhet ibland då hon är oerhört egocentrisk,, ska jag försöka lappa ihop det eller står det någon ny i solnedgången ? // TT