Medberoende.....
Medberoendeproblematik – nej, det låter inte kul.
Men det är vanligt och gäller inte enbart i alkoholistfamiljer utan i alla former av dysfunktionella familjer.
Det kan tex vara så att någon i familjen har en psykisk sjukdom, är psykiskt instabil, är narcissist, har en borderlinepersonlighet , har ätstörningar osv.
Medberoendet är som ett slags rollspel som barn och närstående utvecklar för att försöka skydda sig själv mot missbrukaren. Detta kan ockå förekomma i familjer där en av föräldrarna lider av ett gammalt medberoende .
Den medberoende har ofta svårt att sätta gränser gentemot sin omgivning. Hen lever sitt liv efter ”missbrukarens” mående. Det är vanligt att man utvecklar ett starkt kontrollbehov och får svårt att fatta egna beslut.
De tappar i självkänsla och upplever ofta en inre tomhet och vilsenhet.
Den medberoende försöker ”rädda” in partner, och detta utökas till att vilja rädda alla och man får en enorm förmåga att sniffa upp människor med problem som man försöker ta hand om .
På vägen tappar man helt bort sig själv. Man finns bara om man ses genom någon annans ögon… dvs den man försöker rädda. Därför upprepar man ideligen sitt beteende …. och medberoende barn har en tendens att söka sig partners som vuxen som hen kan ”rädda” och medberoende partners söka ofta ny partner med liknande problem som den förra.
Barn i en dysfunktionell familj lär sig ofta att göra sig osynliga.. de får inte ta plats.. de får inte märkas… de får inte vara i vägen och de lär sig på vilket sätt de ska agera för att möta "missbrukarens" behov. . Detta leder till att barnen utplånar sig själv och tillgodoser inte sig själva och sina behov.
De lär sig att bli starkt inkännande och läser ideligen av förälderns mående för att kunna anpassa sig därefter. Barnen är oerhört lojala mot sin familj och förråder dem inte… och ofta bär de med sig sviterna efter sin uppväxt genom livet.
Men man kan förändra... och hur det går till kommer det snart ett nytt inlägg om.....
Kram & kärlek
skriven
Tack för återigen ett bra blogginlägg kära Es. Känt mig både kvävd och styrd av mina föräldrar under hela min uppväxt. Behöver klippa banden lite mer eller rättare sagt navelsträngen svårt för att pappa uttalar sin besvikelse på elaka sätt ibland när jag säger att det här känns inte ok för mig. Just nu känner jag mig besviken på både mina föräldrar och farfar. Allt kretsar runt min bror semestrar och allt. Blev väldigt besviken av deras senaste beslut som att jag inte räknas eller att de tar hänsyn till mina sjukdomar. Pappa vill inte se eller förstå. Måste hitta en lösning tror det är bra att jag flyttar så småningom till ett annat boende att det kan vara en bra början. Jag vet att mina föräldrar älskar mig men känslan av deras kontrollbehov går mig på nerverna.
Frågar igen om mig och TE vad är det som händer där ? Intensiva personliga och flörtigare mejl. Fick känslan att han blev sugen och hälsa på mig utomlands. Börjar det närma sig en träff eller kommer han hålla sig på sin kant av artiga själ.
Kram
💜💜💜