Esmaralda...spår dig gratis!

Kemisten Marie Curie sa en gång något klokt: ” Det man lärt sig förstå fruktar man inte längre”

Jag funderar över rädsla. 

Vi människor är så upptagna med att vara rädda att vi  ibland inte förmår att leva.  Vi är rädda för   terrorister, för våldtäkt och för att bli bestulna, skrattade åt, för att misslyckas, för att  bli lurade, baktalade, vi är rädda för naturkrafter, spindlar,  hundar och ensamhet.   Och väldigt mycket mer.

Att gå omkring och vara så förbaskat rädd hela tiden – tar massor av vår energi.

Rädslor hindrar oss från att nå vara mål och våra drömmar.

OM man bara vågar konfrontera sina rädslor – så  kan fruktan reduceras  så att nya möjligheter i livet öppnas.

Det finns bara TVÅ rädslor som vi har med oss från födseln och det är höga ljud och rädslan för att  falla.  Alla andra rädslor har vi lärt os själva. Utveckling av rädslor eller inte  är till viss del genetiskt betingat. Men framförallt beror det på sårbarhetsfaktorn, som bygger på varje människas upplevelser.

 

Varje rädsla måste mötas

Att fly undan  är värsta strategin för då  vinner rädslan och växer.

Den som ständigt flyr från sina rädslor blir fast i dem och underminerar sig själva och sina liv.

Beta av rädslan i sina beståndsdelar… varför är du rädd.. är det logiskt ? .. finns det verkligen någon anledning..?  vad är det värsta som kan hända…?

Det är så man bearbetar

Man kan prata med vänner om sina rädslor och få lov att älta dem en stund och ta emot en annan persons åsikt.

Och sedan LEVER man sin rädsla… även om det tar emot.

Man kan utsätta sig för vad som kallas flödning och det betyder att om man tex är livrädd för hundar så umgås man intensivt med hundar under en period.. tex på ett hunddagis eller hos vänner som har undrar.. och så pass länge att man helt enkelt inte orkar vara rädd längre

Är du rädd för att bli sviken och ensam… då  tänker du efter om det finns någon vettig förklaring till detta.. du har kanske blivit sviken i ett tidigare förhållande och måste då inse att det gamla är inte nu…allt är en sak för sig.. och att samma elände upprepas två gånger är väldigt ovanligt. 

Tänk också på de vänner du har, släktingar och arbetskamrater och inse  att det faktiskt är orimligt att du skulle sitta där helt ensam och  övergiven.

Ta kontroll över dina rädslor... möt dem och tänk igenom dem och bemöt dem med ett intelligent tänk och relevant action.

Kram o kärlek