Ingen okey mamma....
När sonen var 15 år for vi till Egypten för han skulle ta dykarcertifikat.
Vilken han mycket riktigt också gjorde…..
…medan jag stod kvar på stranden och oroade mig sjuk för hungriga hajar.
När vi nu ändå var liksom på plats och båda gillar kultur så passade vi på att ta en veckas kryssning på Nilen.
Hur läckert som helst och jag kan rekommendera alla denna kryssning och nej, inte blev vi magsjuka heller. Varje morgon klockan åtta skulle man vara redo att lämna båten för att besöka tempel och efter två dagar hade jag fått nog.. och sov gott vidare.. men sonen besökte vartenda tempel.
En gång hade vi ett strandhugg där vi kunde få rida kamel om vi ville… och vad tror ni sonen gör ? Jo… varm och svettig som han är så kastar han sig i NILEN och simmar utåt !!
Och katastrofen är ett faktum.
En haj ligger och lurar under ett halvt omkullfallet träd.. den får korn på sonen och far iväg som ett juhu rakt mot honom. Jag skriker mig blå: SHARK… SHARK.. HELP… SHARK…… och inte en kotte reagerar.
De tittar lite konstigt på mig och nån skrattar till och med. Sen skrattar fler. Och jag ser att hajfenan var en bit av en plastpåse.
Sonen skämdes ögonen ur sig för att jag inte begrep att det inte finns hajar i Nilen… och jag menade att en haj nog hade kunnat slinka in nånstans vid nåt utlopp eller inlopp till havet.. eller nåt....
Jag lovade sonen att hålla mig lugn och inte skämma ut honom nåt mer.
15 åringar är rätt känsliga för sånt.
Samma kväll ( varför händer allt elände samtidigt?) åt vi en god middag i den fullsatta restaurangen.
Jag gick på toa… en liten skrubb med dörr direkt ut mot restaurangen. Och fanskapet gick i baklås. Det var omöjligt att få upp dörren !! Jag hojtade och tjoade att HELLO HELLO…. CAN SOMEONE HELP ME.. PLEASE.. I AM LOCKED IN… HEEEEEELP….
En personal försökte prata mig ut och sa hur jag skulle vrida på låset… men det gick ju inte… och vad heter baklås på engelska? The door is backlocked, tjoade jag… BACKLOCKED....!!!
Sen fick jag order om att ställa mig längs in i hörnet… och så högg man sönder dörren med en YXA…. det var riktigt dramatiskt… alla samtal i restaurangen hade tystnat och folk följde min befrielse med stort intresse.
Så stort att de applåderade när jag vimmelkantig klev ut…. och sonen.. han hade gömt sig bakom en stor servett och tittade åt ett helt annat håll
” För helvete mamma, du lovade” väste han till mig
Men sånt bara händer och det kan man ju inte hjälpa, försökte jag förklara.
Sista dagen under Nilenkryssningen förstörde jag en leksaksorm i trä för ett barn.
Jag trodde den var riktig där den låg precis framför en liten 3 åring – redo att gå till attack och jag tänkte att det får bära eller brista… och så tog jag ett svanhopp uppåt och framåt och landade på ormen.. sen hoppade jag jämfota på den tills jag var rent utmattad.
Nog såg jag att ungen grät förtvivlat men det trodde jag berodde på rädsla och shock. Barnets mormor tog mig i armen och sa att nu får jag ju lugna ner mig… och jag insåg att jag inte hade utfört en räddningsbragd… och ormen bestod av träflisor !! Så nog var 3 åringen chockad alltid !!
På en vecka kan man hinna med mycket !!
En gång yckades jag glömma mina enda skor, ett par sandeler vid ett stopp och hela båten vände om för att hämta dem och alla undrade varför vi vände... sonen nöp mig i armen och jag sa så oberört jag kunde att jag har ingen aning alls....
Sonen svor högtidligt att han aldrig någonsin mer skulle åka med mig nånstans – för att jag aldrig kunde uppföra mig som en normal mamma !!
Det blev fler resor… och numera skrattar han gott åt vad som jag anser vara min otur och han anser vara en särdeles god förmåga att alltid hamna i prekära situationer !!
Kram & kärlek
skriven
Haha! 😁 du gjorde ju dessa saker av god vilja i alla fall! Att rädda från hajar och ormar, det blir nog aldrig tråkigt att resa med dig 😊
Min mamma var också pinsam, tyckte jag, när jag var i tonåren. Min mamma gillade nämligen att dansa. När jag hade kompisar hemma och vi lyssnade på musik i mitt rum. Med dörren stängd. Då kunde hon bara komma in och börja dansa och sjunga. Och så började hon dansa med mina kompisar... Idag kan jag skratta åt det 😁
Min dotter gillar att dansa. Hon är mer inne på balett nu. Jag försöker med lite annan musik, att hoppa och skutta och dansa till. Men hon vill helst titta på 4-åringar som dansar balett på Youtube och sen dansa efter. Får se om det håller i sig, så får hon börja med balett sen om hon vill. Tror att man måste vara 4 eller 5 år. Och så vill jag börja på simskola igen (för min dotters skull alltså). Åh vad jag längtar att få komma i fas med mitt liv så jag ORKAR göra saker och ta tag i saker.
Jag försökte tänka tillbaka på hur jag tänkte när jag tackade ja till jobbet. Chefen hade ju glömt bort vårt första möte, och jag minns att jag inte var ledsen eller besviken över det. Men sen kom en ny chans och jag kände mig tveksam och när jag fick jobbet blev jag inte så glad som jag trodde jag skulle bli men tackade ja ändå. För jag trodde allt handlade om det okända, att gå in i något nytt, att det bara var nerver. Nu vet jag att det var magkänslan. Nästa arbetsintervju ska jag försöka sortera magkänsla och nerver/osäkerhet.
Trevlig lördag! För mig blir det Ikea! Ska bl a köpa grejer att hänga på julgranen.
Kram!