Varje gång går det åt helvete.....
Jag har bara varit på små fattigmanskryssningar… men varje gång har det gått åt skogen på ett eller annat sätt. Man undrar ju hur det ska gå den här gången!
En gång kryssade jag från Rhodos till Turkiet… eller kryssade… det är att ta i.
Jag åkte en ganska liten och rätt öppen båt som var alldeles överbefolkad… och det började ta i och blåsa. Ordentligt. Ju mer tiden gick desto värre blev det.
Folk satt och hängde, bleka om nosen och vi var bara ett par stycken som satt i baren, skålade och sjöng gamla slagdängor… högt och falskt som sig bör.
När man tror att det inte kan bli värre.. då BLIR det värre.
Vi tog oss ut och vågorna slog in över soldäck… folk låg på golvet och kräktes.. nån hade panik och mitt i alltsammans böjer sig en tjej graciöst åt sidan och kräks rakt ner i min öppna strandväska. Över extrakläder, plånbok, pass och rubbet.
Jag nästan dog. Kräks är det värsta jag vet.
Ge mig piss och skit och jag kan hantera det.. men kräks.. inte en chans.
En gång åkte jag på en flod i Afrika… lugnt och stilla kan man tro… men plötsligt trillade någon överbord och det blev ett herrans liv.
Folk kastade sig av från båten för att rädda den stackarn som plaskade omkrig och plötsligt låg minst 20 personer i floden… nån skrek krokodil.. och flodhästar kunde man också se en bit bort.
Hela båten fick panik och alla skrek och irrade omkring och plötsligt hade några till hamnat i spat. Själv satt jag under min korkek och luktade på blommorna. Dvs i baren med en spännande bok.
Jag skulle ut och åka båt nånstans i USA också… var på en roadtrip och vi bestämde oss för en avslappnade två dagars kryssning… betalade och köade i god tid… och ombordsstigningen var försenad. Tre timmar senare stod vi fortfarande i kö. Fem timmar senare också. Och mitt i natten fick vi veta att hela resan var inställd. Nåt var fel med båten. Suck.
I Dubrovnik.. ni minns kanske att jag bott där flera omgångar… blev man nästan nertrampad av kryssningsfolk. Gränderna är ju små och smala i gamla stan.
Plötslig kommer det en dam först… med nån slags flagga i handen och hon håller fanan högt. Efter henne klampar taktfast en hel hord .. som legosoldater typ… och de köttar fram över allt som finnsi deras väg.
Som vandringsmyror.
Det gäller att snabbt trycka upp sig mot husväggen om man vill överleva . Hrm… är det månne en sån zombie jag ska bli nu ?
Tankarna är många.
På lördag morgon klockan 3 på morgonen kör vi till Kastrup !
Nej, jag har inte börjat packa än… jo, lite förresten… har lagt alla mina fejk-guld-märkes-smycken i en liten hög… så jag HAR kommit igång... lite smått...
Kram & kärlek
skriven
Haha.....bra att du packar det viktigaste först 😜 Blir nog en bra kryssning det där 😊
I min seans för flera år sen så skrev du att om jag fortsatte på samma väg så skulle min livsglädje krympa mer och mer. Gjorde ju självklart inte som jag blev rådd och är väl lite där nu. Hur för jag för att vända det hela....måste ju få tillbaka lite gnista. Har svårt att hitta glädjen. Märktes tydligt igår.....fick fina presenter och blev firad. Kände mig rörd och tacksam men inte glad.
Kram :)