Soulmama gästbloggar !!!!!!!!!!!!!!!
Dagens gästbloggare är: Soulmama
Ord och bilder som healing-redskap
Det är en ära att få gästa bloggen. Ez har tidigare bloggat om mig och jag är väldigt tacksam. Vi har ett väldigt speciellt band tillbaka i tiden som hon känt in. Jag har också minnen från tidigare liv men minns inte vårt band – men jag känner det och tror på det hon berättat.
De som läst om mig på bloggen tidigare kanske minns lite om mig, men jag tänkte ändå presentera mig lite.
Jag är Alexandra Soulmama Sandbäck, en konstnär, författare, healer och medium från Kronoby i Österbotten, Finland. Jag har nyss kommit ut med min andra bok ”Glimtar av närvaro”, som är en fortsättning på ”Kärleksbitar” som kom ut för några år sedan.
Jag använder verkligen ord som ett healing-redskap. Jag tycker det är otroligt givande och helande, och fungerar definitivt fast man inte ser sig som författare eller skribent.
Jag har nyligen också grävt fram mina gamla dagböcker från då jag var liten – och redan då använde jag mig av orden för att förklara känslor, och arbeta mig igenom trauman.
Det som ändrat sedan mina dagboksdagar är dock energin.
Då var det väldigt mycket kärlekskrankt och självhatiskt. Nu försöker jag skriva mer sannt mot mig själv, mer snällt mot mig själv.
Mina böcker är ju inga dagböcker, men de beskriver väldigt sanna känslor. Och de gånger då jag beskriver något väldigt negativt mot mig själv, så försöker jag väga upp det då jag fått distans till smärtan i stunden. Jag gör verkligen mitt bästa för att älska mig själv.
För några år sedan började jag arbeta med mina gåvor som medium och healer. Jag började dessutom minnas tidigare liv. Något som jag tar upp nu i andra boken. Den går verkligen både bakåt och framåt i tiden, och speglar relationer till andra och mig själv på väldigt många olika plan.
Det har hjälpt mig komma över en relation som spunnit vidare genom livstider. Det har hjälpt mig landa i de relationer jag har i detta liv. Orden har gjort allt flum och tumult i mitt huvud mer konkret, något att ta fasta på – för att sedan kunna släppa taget.
Det här är något jag också gör i mina bilder. Jag målar tavlor bland annat, men jag har också på senaste tiden aktivt befunnit mig på en kroppspositiv resa. På min blogg (som jag länkar till nertill) har jag börjat posta verkligt sanna, intima bilder av mig själv.
Det här är inte något jag gör för andra, jag gör det för mig själv. Men eftersom jag vet att det kan hjälpa människor som jag så har jag valt att ge ut bilderna.
Under nästan hela mitt liv har jag hatat min kropp. Något jag också tagit upp i ord, i mina böcker. Även om jag lärt att älska mig själv på ett nytt sätt genom dessa år av uppvaknande, så har kroppen känts som en besvikelse. Något att ta ut förargelse på.
Jag har alltid varit överviktig. Förut var jag det mer än idag. Men jag har varit mobbad, och jag har under uppväxtåren tagit det som en självklarhet att ingen kommer att älska mig på grund av hur jag ser ut.
Jag har kunnat se att alla andra är vackra. Precis alla andra. Men inte jag. Och jag visste att detta var något jag behövde ändra på.
Det har tagit många år. Det har gått långsamt. Från att kunna älska min personlighet och mina gåvor har jag sakta men säkert gått till att kunna älska min kropp i de mest intima stunder med en partner. I njutning. Och nu, efter en längre period av inre sökande och yttre fotograferande, har jag börjat älska min kropp, hela tiden.
Okej, inte hela tiden. Då jag tar mina självporträtt har jag nästan alltid en dålig, självhatisk dag. Det är därför jag tar till mitt redskap – kameran. Jag vet att jag måste tysta den elaka rösten i mitt inre och fånga bilder som gör den rösten mjukare. Jag kanske tar hundra fula bilder, men oftast finns det åtminstone en handfull som får mig att dra efter andan över hur vacker jag är.
Jag önskar att alla skulle hitta redskap som dessa för att växa in kärleken till dem själva. Jag fotar också andra, med glädje, med just det syftet. Erbjuder bland annat fotograferingssessioner med samtal, för att höja självförtroendet. Men för de som inte vågar eller vill så kan jag i alla fall vara öppen med min egen resa och visa mina egna bilder. Hur olika våra kroppar ser ut, och hur vackra vi alla är.
Ez bad mig länka till alla mina sidor och jag gör det med glädje. Men först och främst då det gäller böckerna så är det lättast just nu om ni beställer via min mejl: [email protected].
Den nya boken kostar 20€, och den gamla 10€, plus frakt.
Via mejlen kan ni också ta kontakt om ni önskar medial vägledning eller healing på distans.
Mer info om priser finns på min hemsida.
www.soulmamaarts.com – Info om mig, många bilder på tavlor och foton, tjänster&priser, samt webshop!
www.soulmamaarts.blogspot.com – Välkomna till bloggen, den går på svenska!
www.instagram.com/soulmamaarts – Följ mig gärna på Instagram, jag delar både konst, andligt och personliga inlägg!
www.redbubble.com/people/soulmamaarts – På Redbubble kan man beställa diverse olika produkter med min konst på, t.ex. telefonskal, kuddar, tryck och häften.
Mycket kärlek till er alla,
Soulmama
skriven
Ja är det inte märkligt säg, hur negativt man kan se på sig själv, sin kropp, och ändå är den hur fin som helst! Det var väl såhär man skulle se ut, men att vara nöjd, oj så svårt. Du har i alla fall lyckats bra Soulmama, hittat dig själv, och vet vad du vill, härligt! Du tar ju också emot personligen för healing och annat, eller hur? Aldrig vet man vart vägen en för...
Att vara nöjd med sin kropp ja, nä det klarar jag fortfarande inte av. Visst, borde ta i beaktande att jag inte är ung längre, hade inte bra kropp som ung heller, att flertalet graviditeter påverkat kroppen något, nej det är så svårt att se det vackra, mindre vackra om man frågar mig, i sin egen kropp. Jag får hoppas att den man jag träffar i alla fall tycker om min kropp :). O det gör han väl, hur skulle han annars kunna vara med mig ;).
Borde också kunna vara nöjd med det jag klarar av att göra på jobbet, att jag redan kan saker o ting. Jo nu får jag nog ta till positivitetssleven och ge mig med den ;D, jobb ännu idag och sen ledigt. Så skönt och behövligt.
Ha det gott alla, såväl i snö- som solskensväder...
Kram Skorpan