Kräkset i kängan...
Det här hände för många år sedan. Och har varit preskriberat länge, vill jag påpeka !
Jag var nyinflyttad i storstan och skulle börja plugga på universitetet
Jag blev inbjuden till en tjusig fest bland kändisar och elit och i min ungdom tyckte jag att detta var lite coolt.. att lilla jag skulle få gå på ett sådant partaj.
Jag valde kläder med omsorg, friserade mig fint och gav mig iväg. Full av förväntan.
I början var det bål, och jag slafsade i mig två tre glas minst, i ren nervositet och sen minglade jag runt som om jag aldrig gjort annat.
Så tog middagen vid.
Det var långbord och serveringspersonal i svartvitt och dyra viner.
Det började med sillbricka och snaps & öl. Sen flödade vinet flödade ordentligt, får man säga.
Jag hade en av våra mer kända skådespelare till bordet och av nån diffus anledning samtalade vi intensivt om påfåglar.
När jag satt med en rejäl portion glass au fou framfö rmig så började tallriken röra sig… sen gungade hela bordet och illamåendet kom.
Det var läge för ett toabesök.
Och snabbt måste det gå. Jag ursäktade mig med ett leende och gick samlat och så rakt jag kunde mot hallen.. och där tänkte jag göra en rusning mot toan.. men var i helvete ÄR toan ?
Och plötsligt insåg jag att nej, det här går inte.
Jag fixar det inte.
Nöden har ingen lag.
Så jag fick fatt i en vinterkänga och gömde mig bakom rockar och kappor och kräktes så diskret jag kunde.. hela kängan full.
På en äcklighetsbarometer skulle jag få full pott.
Och inte smög jag mig skamset iväg hem heller. Nejdå, jag fortsatte dansa och roa mig men såg till att avlägsna mig i tid – innan det blev allmänt uppbrott och alla kappor och kängor skulle tas på.
Kram & kärlek och välkomna till en ny vecka
skriven
Haha gud vad roligt, och jag kan säga att det där skulle kunna vara typiskt jag...
Tänker han på mig och vårt förr då och då eller har han helt glömt bort...Känns som den jag kände försvann, men jag vill ändå tro att han finns någonstans där inne...trots allt.
Och kan du se vad min vän tycker om mig och på vilket plan? Ska jag lita på det jag känner eller kom det bara som en våg som kommer försvinna strax? Jag tycker de va konstigt att jag började tänka/känna så här från "ingenstans". Det känns isåfall inte fel men det känns jobbigt, eftersom det är en vän.
Kram och ha en fin dag!