En personlig spådom..
Jag satt för en stund sedan med en personlig spådom… de som är mer omfattande än mina svar här på bloggen… och jag fick snabbt en märkligt känsla.
Den här människan.. mannen som jag spådde.. han gick liksom under skinnet på mig… och blev så märkligt levande.
Det gick som en dans att spå honom… ingenting hängde upp sig sådär som det kan göra ibland… utan svaren och informationen bara flöt på. Precis i början.
Jag fick en känsla av att jag kände honom. Var de kanske någon bekant som skojade till det lite och gjorde sig anonym ? Men nej, riktigt så kändes det inte heller.
Han skrev i sitt mail att han arbetade utomlands och genast såg jag en oljerigg.
Han skrev att han var nygift och jag såg en bild av hans fru flasha förbi… mörk och lockig och med stora bruna ögon. Informationen kom så snabbt och tydligt. Jag VISSTE att den stämde.
Sedan tittade jag på fotot han bifogat… och hans fru var blond och blåögd. Shit. Nu blev det lite trixigare.
Jag såg honom köra en åsnekärra längs en kullerstensgata och med i vagnen satt också hans tre barn. Men herregud… han hade varken åsnekärra eller barn.
Jag samtalade med min andliga väghjälpare och så kom jag till insikt om att denne man kände jag så väl på den tiden när han körde åsnekärran. Han var ju min älskade lillebror !! En gång för länge sedan i andra liv.
Jag frossade i lite minnesbilder från det gamla och allt stämde och föll på plats.
Sen, när det var klart, kunde jag radera bort det gamla och öppna upp för det nya. Och i det nya livet körde han Honda, hade inte några barn men en märklig fallenhet för att tycka om åsnor.. något som han själv brukade skratta åt.
Han skrev också att han följer min blogg och ofta kunde han få en speciell känsla.. som om han och jag kände varann privat.
Och det är ju inte alls så konstigt !!
Oftast så flyter seanserna bara på… informationen kommer och jag skriver ner den… när det är riktigt bra behöver jag inte tolka alls utan det bara flyter… iland får jag tolka men det brukar gå bra det också.. och väldigt sällan händer något liknande som detta. Och när det händer… då blir man väldigt ödmjuk inför Universum.
Kram & kärlek
skriven
Tänk vad världen är liten. Men är kanske så att vi alla är sammankopplade på ett eller annat sätt....?
Har inte varit länge på mitt nya jobb. Men känner ändå för att säga upp mig. Precis som förra jobbet. Väntar nog lite till. Skulle det ordna sig om jag sa upp mig om en månad ungefär i alla fall? Eller skulle jag kunna göra det nu? (en månads uppsägningstid).
Idag blir det nog inte mycket gjort. Kanske städa och rensa lite. Igen. Trött. Ont i ryggen. Ska nog gå till massör. På min lista jag gjort finns det med att jag ska ta hand om mig själv mer. Kanske skulle börja idag.
Lite varmare idag, bara -5. Tacksam för det! Gillar inte kyla/vintern.
Trevlig lördag!
Kram!