Lindas talisman....
Dagens gästbloggare är: Linda
Hej på er,
Jag vill gärna berätta om min talisman Frasse som varit min följeslagare en längre tid.
Jag vill gärna berätta om min talisman Frasse som varit min följeslagare en längre tid.
Tydligen är jag en av dem som kände av talismanen i förväg, men det begrep jag inte förrän efteråt när jag läste om det på bloggen.
Jag trodde det var Esmaralda som tog itu med de mest okomplicerade önskningarna själv.
Kvällen när Frasse kom hem till mig var magisk.
Jag lät kuvertet ligga oöppnat i hallen några timmar, tänkte att han ville vänja sig lite vid situationen medan jag åt middag och gjorde mig i ordning.
Det var en vanlig vardagskväll i slutet av maj, jag tände ett par ljus på balkongen och lät honom följa med ut.
Jag vill inte säga att tiden stod stilla, men den gick otroligt långsamt jämfört med hur det brukar vara.
Alla andra surrande tankar försvann och jag var bara här och nu i ordens rätta bemärkelse och njöt av kvällen utomhus
. Sällsam upplevelse!
Frasse har hjälpt mig ur ett par kniviga situationer på jobbet, efteråt skakade jag på huvudet och förundrades över att det inte alls blev lika mycket rabalder som det brukar bli.
Han har humor också, jag önskade hitta en ny frisör som kan klippa håret utifrån mina förutsättningar. Frisören lyser med sin frånvaro, men från ingenstans kom ingivelsen att googla på en effileringssax (en sax som tunnar ut håret) och hittade då en variant som kan användas av amatörer.
Vid ett tillfälle fick jag för mig att hämta papper och penna och skriva upp små budskap som plötsligt bubblade klarsynt inombords. Bl a att det är viktigt att gråta och vara ledsen, det rensar ut spänningar i kroppen - och nog kan det allt ligga något i det!
Jag sover bättre än tidigare. Inte så som genom ett trollslag, men jag har kommit till insikt om saker som faktiskt går att förändra. Baby steps!
Jag hade talismanen i fickan först, men efter ett par dagar blev han iskall, hur mycket jag än värmde honom i handen. Förstod att han var missnöjd på något vis. Strax efter läste jag på bloggen om någon som hade honom i BH'n. Sagt och gjort - och sedan dess har han nästan alltid huserat där dagtid, nära hjärtat. :)
En ledig dag satt jag och läste en bok i det fina vädret.
Då verkade det som att Frasse också ville njuta av solen. Jag var skeptisk och tänkte att det kanske kunde skada honom. Men jag gjorde honom ändå till viljes samtidigt som jag våndades över hur jag skulle behöva förklara för Esmaralda att jag eventuellt förstört honom.
Gissa min lättnad när fick jag senare reda på att talismaner uppskattar solljus, havssalt och månsken, puh! ;)
(Det har dock varit lite dåligt med det sistnämnda, vill inte riskera att Frasse blir kidnappad av hagalna skator eller liknande medan jag trynar i sängen.)
Det allra häftigaste var när jag, fylld av självförtroende, passerade över en bro där jag tidigare fastnat p g a yrseln som besvärat mig i snart 1½ års tid.
Helt plötsligt blev jag påmind om hur livet känns utan yrselhelvetet, det var stort! Även om det senare blev "som vanligt" igen så fick jag ändå geist och styrka att fortsätta kämpa.
Ps. Vill även hälsa så gott till Nettan och tacka för djurhealingen, ena katten sprang omkring som en speedad löksill i omgångar under ett par, tre dagar efteråt. Vid ett av tillfällena lyckades han till och med hoppa upp på tvättmaskinen direkt från golvet (annars tjänar alltid toaletten som avstampningsramp i det fallet.)
Kram till er allesammans!
/Linda
skriven
Hej Esmeralda,
Tog A illa vid sig av mailet jag skickade? Blev han arg? Hur ska jag tolka hans svar?
Tycker ändå att jag betett mig sjysst mot honom.
Tack!!