Esmaralda...spår dig gratis!

Min mammas  morbror Nils var en speciell man.

Väldigt  egen och odd… gammal  ungkarl och  varenda jul gav han mig en ask körsbärspraliner..  som var det enda godis jag inte gillade.

Alla kallade vi honom morbror Nils.

Han flyttade från sin gård till lägenhet och så trillade han i trappan och bröt benet.

Eftersom jag var mammaledig och den ende som hade tid.. så  föll det på min lott att köra hem till honom med middag varje dag.

Jag lagade bara en portion extra så det var ju inget besvär

 

Varje gång envisades han att betala mig… en rejäl summa .

Pengar var ingen bristvara för honom men däremot för mig så jag tackade glatt och tog emot. 

Morbror Nils älskade att få hemlagad mat till dörren varje dag och jag  älskade ersättningen så vi liksom bara fortsatte och låtsades inte om att benet läkte och att han mycket väl själv skulle kunna greja sin mat. 

Eller rättare sagt, steka sitt fläsk för det var det enda han åt.   Stekt rökt fläsk och potäter.

 

Vårt arrangemang höll i sig under hela min barnledighet - i allra bästa samförstånd.

Så flyttade jag till Göteborg för att plugga socialantropologi.

En tidig morgon  innan det var riktigt ljust cyklade jag till universitetet.

Jag hade köpt en gammal damcykel på loppis.

På den tiden bodde jag på Linnégatan och  när jag kom till Järntorget såg jag en lång hukad figur som stretade fram i blåsten. 

Herregud vad  det liknade morbror Nils !

Jag sakta in och mannen vände sig mot mig

Han stannade och såg rakt på mig – och det VAR morbror Nils.

Nu ska ni veta att denna  man aldrig rest nånstans i hela sitt liv förutom en gång till Tyskland och då var det mamma som tog med honom.

Han höjde handen och vinkade och log brett.

Han verkade inte alls odd längre utan alldeles vanlig och jag såg att han hade den svarta täckjackan på sig som han en gång fått i julklapp men som vi fått lämna tillbaka eftersom han inte redde ut att knäppa med dragkedjan.  

Jag visste att jag inte skulle stanna – då skulle han bara tona bort.

 

Så jag trampade sakta förbi honom och sade farväl, väl medveten om att han rest hem till Alltet.  

Tack mormor Nils för att du kom och berättade, och hälsa till mormor,  tjoade jag och Nils nickade och log brett.

Samma kväll ringde mamma… och berättade att morbror Nils hastigt insjuknat och avlidit på väg till sjukhuset

Det är inte alls ovanligt att vi får tecken från de som precis gått över… som ett slags farväl.. och detta  kan också  de som inte är mediala uppleva.

Ibland tydligt och klart och ibland är det mer som en känsla i kroppen

 Kram & kärlek

 

 

IDAG ÄR DET ULLRAREDSDAGEN för mej och Nettan så jag kan inte besvara några frågor.