Healing hjälper.....
Dagens gästbloggare är: EM
Hej.
Jag har alltid tycks att healing är lite hokuspokus.
Men så fick jag en svärmor för 5 år sedan som verkligen tror att healing kan göra underverk och särskilt sedan hon anmälde sig till en serie på tre healingar, en i veckan hos Ez.
Hon hade hemskt migrän och bara kräktes och tålde inte ljus och kunde inte jobba eller något annat.
Efter första healingen så blev det värre.
Efter den andra så blev det bättre och efter den tredje så fanns huvudvärken där men den var inte värre än att hon kunde leva någorlunda normalt.
Hon har alltid fått attacker ungefär var tredje månad men sedan healingen har hon inte fått ett enda nytt migränanfall.
Det är faktiskt magiskt.
Därför tänkte jag att jag också skulle pröva healing.
Jag gick till den kvinna i staden där jag bor som skulle vara duktig på healing.
Jag har känt mig deppad och nere sedan min dotter flyttade hemifrån och tyckte att det bara blev värre.
Jag kände ingenting av healingen jag fick och blev lite förvånad eftersom den var fysisk och inte på distans.
Svärmor tjatade och jag vände mig till Ezmaralda.
Hon ville att jag bara skulle pröva en healing och inte en serie.
Så jag gjorde en healing på distans och en sen kväll för några veckor sedan och jag var så avslappnad att jag somnade mitt i alltsammans.
Ezmaralda sade att det kunde hjälpa i alla fall.
Redan nästa morgon var jag piggare än vanlig och kände mig mer sammansatt.
Sedan gick det sakta framåt.
För varje dag blev jag alltmer mig själv.
Nu förstår jag svärmor och måste själv sälla mig till skaran som säger att healing fungerar.
Men det bror nog på vem som utför den. Jag är oerhört tacksam. Svärmor hälsar också och tackar så hemskt mycket.
Jag passar på att önska dig Ez ovh alla bloggläsare en fin fortsatt helg
Kram från EM
------------
P.s. I dag är jag i Göteborg och har övernattat hos vänner.. åker hemåt framåt kvällningen och kan alltså inte besvara frågor idag. I morgon däremot - är allt som vanligt.. kram :)
skriven
Men så skönt stt du fick hjälp av healingen, o svärmor också. Själv har jsg inte känt sv något desto mer, men kanske det kommer :). Så det blir väl o prova på mer hokus pokus då ;). I framtiden.
En resa är nu över o det blir att acklimatisera sig till att pappa verkligen är borta. Det ska väl gå, på nåt sätt. Hemskt att behöva förlora sina nära o kära, det fysiska av dem... Men det är ju livets gång...
Ha en bra dag!
Kram Skorpan