Esmaralda...spår dig gratis!

Jag var  8 eller 9 år, inte mer och jag var på semester med mina föräldrar.

Vi var vid Gardasjön i Italien och bodde på pensionat.

Det var brukligt att man gjorde så på den tiden.

 Den  Italienska familjen som  ägde pensionatet bodde också i fastigheten – i trädgården växte tomater och allehanda kryddväxter och jag  åt både pizza och spagetti för första gången.

I trädgården fanns en randig hängmatta som slokade mellan två  pinjeträd och där  brukade jag makligt gunga medan jag läste mina Fem och Kitty böcker.

 På pensionatet bodde mest äldre personer.. väldigt gamla, i mina barnaögon... och det fanns ingen jag kunde leka med.

Förutom vakthunden som var bunden med en tjock kedja och honom brukade jag koppla loss så fort jag fick en chans  och  vi sparkade badboll tillsammans.  Hunden bet sönder bollen gång efter annan och jag tjatade på  pappa att köpa en ny - vilket han gjorde. Hela tiden!

Jag antar att jag var uttråkad.

Jag fick för mig att smita in i huvudet på folk och få dem att göra tokiga saker. 

En äldre spansk kvinna var väldigt förnäm och hon brukade alltid så  omständligt  pressa en citronklyfta i sitt te. 

 

  Jag smet in och tänkte  intensivt att nu kastar du klyftan i teet så det stänker och slabbar.  Hon tappade klyftan, det stänkte inte det minsta och jag gick vidare mot nya offer. 

En tysk  äldre man som kallades generalen och som var väldigt  bombastisk  - han hade stora borstiga mustascher  och  jag smet in i honom och tänkte att nu ska du skutta fram med hoppsasteg. 

Det var det roligaste jag kunde tänka mig hitta på och så otypiskt den stormagade generalen. Han tog bara tre hoppsansteg  och såg rent chockad ut över sitt tilltag. 

 

Så kom kokerskan ut med något varmt på en bricka som hon satte i skuggan och jag tänkte att nu tappar du hela brickan.

Hon höll på att tappa med räddade situationen.

Sådär höll jag på. 

Det var inte snällt.

Och karma knackade mig på axeln samma kväll.  Vi var på besök i grannbyn hos någon som pappa kände och de hade en fin stor trägunga i trädgården.

Jag gungade medan de vuxna drack vin i bersån.. och pang så gick något sönder och  jag föll till marken med hela gungan över mig. 

Jag fick en rejäl reva i pannan som sköterskan i byn sydde ihop.

Ärret har jag kvar .

Direkt när det hände tänkte jag karma.. eller rättare sagt.. jag visste inte ens att ordet karma fanns utan jag tänkte mer.. bestraffning.  Där fick du Esmaralda för att du tjuvat dig in i skallen på folk !  Jag visste ju att det var fult det jag gjort

Och efter den händelsen slutade jag med allt sånt… not !!

Då och då under barndomen kunde jag inte låta bli.

Särskilt i butiken  när jag lurade expediten att ge mig  växel tillbaka på tio kronor fast hon bara fått en femma.

Sånt är svårt för ett barn att stå emot.

 

 

Men ju äldre jag blev desto mer sällan använde jag den här förmågan eller vad man ska kalla det.

Ibland kan man ju bli galet förbannad på folk.. och som vuxen har jag nån enstaka gång velat dra  olycka på folk men jag har lyckats avstå. Jag vet att  det hade slagit tillbaka  på mig själv – etter värre.

För det är ju så det fungerar.

 

En ny vecka mina vänner… i eftermiddag kommer en kompis in på ett glas vin eller två och har med sig lite goda ostar…  livet är bra härligt och det behöver inte hända så märkvärdiga ting för att man ska må väl !

Kram & kärlek

P.s Och så blir jag glad som vanligt om ni tycker på GILLA knappen :)