Soulmate ?
Ibland när man möter en människa som man 100% klickar med då tror man gärna att man mött någon som man en gång levt ett tidigare och lyckligt liv med. Men så behöver det inte alls vara
En själdsfrände kan vara en helt ny själ... någon som vi inte haft att göra med tidigare.
Man kan möta en person som är småjobbig och frustrerande men det finns något där ändå.. som gör att man inte backar.. och just detta är typiskt när inkarnerade vänner möts på nytt.
Det måste alltså inte vara hallelujamoments man upplever för att man ska ha haft ett förflutet tillsammans.
Människor som man aldrig träffat förr i det förflutna – de kan komma att stå en precis lika nära om inte närmare.
Ibland tillskriver vi de inkarnerade vännerna alltför stor betydelse.
Det ÄR en belastning att ha en gemensam inkarnation… har man varit vänner eller syskon eller hört samman på annat sätt genom ett långt liv… då har det också funnits sådant som man stört sig på hos varann… det har varit gräl och bråk med all säkerhet och dessa känslor kan ligga under ytan också i detta livet och poppa upp rätt som det är .
Man kan möta en gammal kärlek och bli kär på nytt… men det är samma sak där… det gamla ligger och gror under ytan och det blir sällan så bra som man tror och hoppas.
Vi tar ofta på oss de gamla rollerna i förhållande till varann
Har du tex i ett tidigare liv varit mamma och haft ett barn…. så möter du i detta livet en kärlek som blir så otroligt stark. Ditt barn från förra livet.
Omedvetet går du in och tar mammarollen.. du accepterar för mycket, du slätar över, du tar hand om och du passar upp. Och detta blir ju inte till gagn för någon av er och det blir stark obalans i förhållande.
Jag tror att många av oss kan känna på sig om vi har en gammal bindning till människor. Känslorna blir ofta starkare.. även i vänskap… och starka känslor kan trigga igång också sådant som inte är så bra.
Sedan finns det naturligtvis massa exempel på när det blir riktigt bra – när man möter en gammal själsfrände och det klickar fullt ut också i detta livet.
Är man förälder och har, låt oss säga tre barn, och ett av dessa är någon man känner sedan gammalt, då knyter man ofta an lite extra till just det barnet, man accepterar mer, man oroar sig mer och relationen har inte riktigt samma balans som man har till de övriga barnen
Jag har träffat Ingvar och Helena… nu är dom i 80 års åldern och dom blev ett par i tonåren. De har flera inkarnerade liv tillsammans.. som alla var jättefina utom ett och det tog de lärdom av… och de har levt ett långt liv i kärlek också denna gång.
Så det KAN bli bra – men det är inte alls lika givet som vi kanske tror.
Kram & kärlek
skriven
Just sådan där omedelbar känsla, att man hajar till liksom, har jag varit med om ett par gånger. En gång var till exempel när jag låg på sjukhus och det kommer in en manlig sjuksköterska och skulle ta prov på mig. Det sa klick direkt och jag tror han kände likadant. Så fort jag såg honom gillade jag honom. Men han höll sig borta sen, tror han tänkte på etiken här med vårdpersonal och patient. Själv hade jag inte riktigt brytt mig om han tog mer prover på mig för jag visste att vi inte skulle ses igen. Men ibland får man en stark känsla för någon fast man inte vet varför!
Kram!