Esmaralda...spår dig gratis!

Dagens gästbloggare är: Anna

Hej

Jag heter Anna och jag vill gärna gästblogga om att vara annorlunda.

  Jag ser annorlunda ut.

Dels har jag ett asiatiskt utseende och adopterades  när jag var 8 år och dels har jag en muskelsjukdom som innebär att min kropp är deformerad och jag är rullstolsburen. 

Ingenting av min kropp fungerar som den ska men hjärnan är det ingenting fel på. 

Jag tar mig fram med elrullstol och rör mig mycket ute på egen hand och jag märker ofta hur illa berörda människor blir när de ska behöva tilltala mig.

Jag fick i en spådom från Esmaralda veta att  jag i ett annat liv räddade livet på elefanter. Hon såg mig tillsammans med  en gammal elefant och hur jag skrubbade henne med borstar med långa skaft och hur hon med sin snabel blåste vänligt i mitt hår.

Vi var väldigt goda vänner.

Es skrev att hon hette något som började på A och jag mindes att hon hette Apinya. Es skrev att  det var en magisk elefant.  Namnet Apinya betyder magisk kraft.

Allt var rätt bara det att det var som litet barn i detta livet som Apinya var min vän.

 

Hon brukade blåsa i mitt hår och jag blåste henne i snabeln

Innan jag kom till barnhemmet levde jag  i ett storhushåll med min pappa och de tog hand om  elefanter som var arbetande och som farit illa och blivit skadade i arbetet. Man hjälpte dem att läka och de behövde aldrig mer gå tillbaka till arbetet utan hade det bra och levde på stora areal.

Jag träffade Apinya varje dag och vi älskade varann,

Jag väntar på att det ska komma nya talismaner för en sådan behöver jag verkligen.

Jag ÄR udda men så trött på att hela tiden bli påmind om det.

Jag vill bara vara en i mängden.

 

Jag pluggar  industridesign och har  lovat mig själv att bli en stor designer. De som kan och vet säger att det har jag alla förutsättningar att bli.

Förra veckan skulle jag köpa mig en blus och jag har svårt för att prova.

Jag behöver att någon hjälper mig att få i min ena arm och jag bad personalen i butiken men de backade direkt och sade att sådant kan de inte göra, det ingår inte i deras arbete. Det blev ingen blus den gången.

 

En annan gång i matbutiken  bad jag om hjälp vid kassan att plocka ner mina 10-12 varor i min rullstolskorg och då sade expediten att  det hade varit bättre att jag handlat en annan tid på dagen  när hon hade bättre tid och inte är vanligt folk handlade.

Hela tiden händer snarlikt.

Jag har vant mig och det är ingenting jag hänger upp mig på

Jag var i USA i våras och där blev jag bemött på ett helt annat sätt.

 

 

Jag trodde det skulle vara tvärtom till det sämre men alla utan undantag som jag kom i kontakt med var vänliga, trevliga och hjälpsamma som den naturligaste sak i världen.  Människor tog initiativ till samtal och de där små vardagstingen bara flöt på.

Nästa gång du träffar mig eller någon som mig så  behandla mig som du behandlar alla andra, då blir jag väldigt glad.

Kram

Anna