Ja till allt.. eller nej....
Jag har en bekant som typ per automatik säger nej till allt och det beror på att hon är rädd att tappa kontrollen.
Genom att vara en nejsägare krymper hon sin värld och inser inte att detta också eliminerar hennes möjlighet till glädje och växande.
Och hon är inte unik i detta beteende.
Patologiska nejsägare finns det gott om.
Sedan finns det de som säger ja till allt.. och det är inte bra det heller eftersom man plötsligt befinner sig i situationer som man önskar sig miltals bort ifrån.
När det är dags att ge ett ja eller nej svar så kan det vara bra att stoppa sig själv och inte direkt ge det svar som spontant poppar upp.
Tänk snabbt ett varv extra innan du svarar och detta kan ha större betydelse än du kanske tror.
Låt inte ditt svar baseras på vad motparten förväntar sig.
Den gamla "ja leken" kan man damma av igen...dvs att man från och med ett visst klockslag och under 24 timmar säger ja till precis allt !
Vi hade detta som ett eperiment när jag läste psykologi och det ledde till att en i kursen bokade resa tillsammans med sin syster och for till Paris över en weekend, en annan fick tillbringa en hel weekend som barnvakt och själv fick jag krystat fram ett ja när ett gammalt ex undrade om han fick bjuda ut mig på middag.
Dock en bra träning i att släppa kontrollen
Kram & Kärlek
skriven
Hade en gammal jobbarkompis som sa nej till allt. Gick man till henne och började säga "Du..." så sträckte hon upp handen och sa "nej" innan hon ens hört vad man ville 🤣 vi skrattade lite åt det där senare, när hon gick i pension.
Jag är lite så att jag kan säga "ja" för att någon annan förväntar sig det.. men jag jobbar på det hela tiden att istället göra det jag vill och inte bara tänka på andra hela tiden. Har kommit långt men inte helt. Som när jag tackade ja till en tjänst och sen ångrade mig. Trodde folk skulle bli arga men så blev det ju inte!
Den tjänsten jag tackat ja till nu (På mitt ordinarie jobb) sa jag mest ja till för jag inte har nåt annat... men jag börjar vänja mig vid tanken mer och mer. Jag ska samarbeta mycket med en chef, och han har inte varit min favoritperson. Och han var/är nog inte överförtjust i mig heller. Men på senare tid har han vuxit lite hos mig och härom dagen satt vi och pratade rätt länge om ditten och datten, som inte var jobbrelaterat. Kanske blir bra ändå... små steg..
Freeedag!
Här blir det sushi och bäst i test.
Kram!