Spontanbesök.....
Jag och maken började prata om spontanbesök och hade helt olika åsikter.
Han tycker det är kul när det kommer besökare oförhappande och jag blir bara stressad och tycker att nu i mobilens tidevarv är det så enkelt att ringa och kolla om det passar ifall man dyker upp.
Likaså åker han gärna själv spontant hem till nån utan att checka av och nej, det är inte okey tycker jag. Jag vill inte dyka upp som gubben i lådan hos någon om jag inte känner personen så väl att hen ärligt skulle säga att nej, idag är ingen bra dag för besök.
Tror det har lite med barndom att göra för hans föräldrar åkte runt till bekanta om helgerna, och överraskade… vilket inte min familj gjorde. Vi var ofta borta men då var vi typ bjudna. Och denna varianten funkar bäst för mig.
När mina fastrar och farbröder levde fick vi ofta spontanbesök och de kunde stanna i timmar och när eftermiddagsfikat var avklarat, väntade de glatt in kvälllsmaten.
Det fanns tillfällen när jag såg deras flådiga bilar bromsa in utanför och snabbt låste ytterdörren och kastade mig i skydd bakom soffan för att undkomma våldgästningen.
Nu är de alla i Alltet och jag kan till och med sakna dessa galna besök och skratta åt flera minnen som hänger ihop med dem.
Jag måste ju påpeka att barnen är lika välkomna oavsett när de kommer och det kan aldrig bli alltför spontant. Och kompisar i byn kan också titta in för de sippar som regel på ett glas vin och sedan vandrar de vidare.
Hur förhåller ni er till spontanbesök ?
Kram & kärlek💖
skriven
Godmorgon kära Es,förstörde jag mycket när jag sa att jag blir besviken om vi inte kan ses den här veckan och hålla i de goa känslorna. Är min känsla rätt att J mår dåligt och vill backa när han vet att jag blir besviken ? Vad är bäst vara lite mera off så han inte alltid får min uppmärksamhet när han kan eller ska jag vara så förstående och kärleksfull jag kan. Finns tanken hos honom att göra ngt gulligt på torsdag när det är en speciell dag för oss ? 🩷
Kram