Mötet......

Jag hade en gång en klient som  hela livet farit illa av  effekterna av den mobbning hon utsattes  för av sina klasskamrater.
 
Det var verbal mobbning och det var fysisk och eländet varade genom alla nio skolår.
 
Främst var det klasskamrater som mobbade och två tjejer som var väldigt initiativrika när det gällde  detta.
 
Som vuxen gick hon i terapi, i flera omgångar och olika typer av terapi men ändå gick hon med en smärta i sig.
 
När hon var närmare 60 år  och flyttade så råkade hon hamna nästan granne med den värsta av mobbarna.
 
Nu vill man gärna att det ska bli ett bra slut... att de ska prata med varann och att mobbaren ska ha insikt och be om ursäkt... men så blev det inte alls.
 
Mobbaren lyste upp när hon fick se sitt gamla offer och pratade som om ingenting särskilt hänt dem emellan och   så nämner hon skolan.... som nio jättefina år !😱
 
Till slut talar  den mobbade kvinnan om för henne att hon har svårt att bara stryka ett streck över det som  hänt och umgås som om de vore kompisar i skolan
 
- Jamen, det var vi väl ? Kompisar ?,  och mobbaren ser riktigt förvånad ut.
 
På något sätt har hon rationaliserat bort allting i tankarna  kring att hon var en rälig mobbare och när hon får veta, då går hon i försvar och försvarar  något som inte är försvarbart
 
" Alla barn retas ju lite", sade hon bland annat
 
" Ja, men du  band  fast mig och slog mig, du hade sönder mina skolböcker, du klippte sönder min jacka, du spred ut elaka rykten om mig och mycket mycket mer "
 
" Nej, nu tror jag att du överdrivet... jag har iiiiiiinget minna alls av sådant "
 
Och där tog konversationen slut.
 
 
Finns ingen insikt får man ingen ursäkt men det som hönde var ändå bra för min klient blev äntligen förbannad och tog sig ur  rollen som offer... och talade om för mobbaren att hon  inte ville träffa henne mer, inte ville prata med henne mer  och därvid blev det.
Ett halvår senare flyttade mobbaren.
 
Kanske inget perfekt avslut men dock ett avslut.
 
Kram & kärlek 💖
 
 
 
P.s. I dag kan jag inte besvara frågor  
1 Skorpan:

skriven

Fy f*n säger jag åt såna som mobbar andra o inte ens i mogen ålder kan medge att det var fel gjort! Skönt dock för kvinnan i terapin som blev ilsk o fick upprättelse på så sätt.

Lyckan stod inte mig bi i morse. Finns ännu en chans i eftermiddag, o måtte det gå vägen. Hoppas änglarna är med mig... Om inte ja då slutar jag nog tro.

Ha en bra dag!
Kram Skorpan

2 Anki:

skriven

Godmorgon Es
Så skönt att ilskan kunde få henne att gå vidare
Mobbare borde inte få finnas i skolan ,där är det vi vuxna som brister.

Idag handling på stormarknaden inför påskhelgen

Trevlig mitt i veckandag alla !

Kram Anki med flock

3 Jag var en mobbare :

skriven

När jag var runt 5-6 år så mobbade jag en kille (jag också kände var en vän egentligen, för jag brydde mig mer än jag kunde visa). Varför jag mobbade honom VET jag inte. Absolut, mina föräldrar såg mig inte hemma (extrem barndom) och varje dag gick jag ut bara för att hoppas på bråk. Det var så man/jag tog ut sin sorg. Hela områdets barn löd mig och gjorde som jag sa för att den här stackars killen skulle äta sandiga äpplen. En dag när jag insåg att jag måste sluta så var det försent. Han hade flyttat. Vet inte om det var pga det eller annat, men en ursäkt kunde han aldrig få… jag var så ledsen och sedan dess har jag ALDRIG mobbat någon igen utan stod upp för de mobbade istället! Är så glad att jag inte alls blev en odräglig mobbare och skulle offra mitt liv om någon blev utsatt för hemskheter. Än idag 20+ år senare önskar jag få be om ursäkt ordentligt till den här killen som jag utsatte och att han ska veta att jag glömmer aldrig det som hänt och hoppas han fick ett gott liv. Att jag inte fick det. Men att jag ÄR en bra kärleksfull människa som hedrat honom hela livet genom att göra gott för andra, och stå upp mot mobbare. Så många gånger jag suttit bredvid en mobbad tjej/kille i skolan och folk ”vänner” som slängt blickar när det gått förbi för de inte förstått varför jag ens pratar med dom. Det sket jag i.


Hoppas fler tänker …

4 Susanne amalia :

skriven

God morgon.

Fy för mobbare.
Blev mobbad när jag gick i skolan.
Min mamma klädde mig i konstiga kläder.

Hämtade mig från skolan ringde till matvanorna och kollade om jag hade ätit . Hade jag det blev jag inlåst i mitt rum och fick ingen middag.
Min mamma klippte håret på mig när jag låg och sov. Hon köpte en billigaste kläder hände hitta.
Hon talade med min frökenboch med mina kompisar om hur ful och elak jag var. Så det var tillåtet att slå mig.
Min fröken vände uppochner på min bänk och min mamma sa -det gjorde hon för du är röhårig och ful.

Nu behöver min mamma hjälp.
Men hon står på trappan och skriker att hon hellre vill ha ett barnbarn som är narkoman än de hon har.

Jag har blivit stoppad i soptunnan slagen bunden.

Men hela tiden Tänkt att det är tursamt jag är adopterad då ärver jag inte samma gener.
Min mamma vände vänner skolkamrater lärare skolbespisngspersonal mot mig.
Men när jag kom till högstadiet var det en lärare som ställde sig på min siida. Rektorn anmälde min mamma. Då la hon in sig på psyket förcatt alla var dumma.
Honvspelade offer.
Vissa klasskamrater har ringt och bett om ursäkt.
Men jag fick inte blivdet jag vile och inte studera.
För min mamma såg till att jag inte fick någon changs.

Hon är fortfarande farlig för hon vänder vänner mot varandra.
Nu är hon 99år. Hon har inga vänner och är tämligen ensam.

Men nu hjälper jag henne och handla.
Hon skriver lista jag handlar och ställer in varorna sedan går jag.
Jag Kannintectycka om henne.

Annars lever jag livet fullt Ut.
Man vet inte hur länge man ska vara här.
Jagctrorcatt man har minnen med sigctill nästa liv och ju mer man kan ochvju öppnare man är destå mer kan man förstå i nästa liv.

Inga rädslor Inget jag kan inte. Jag gör det bästa.
Så måste inställningen vara.

Stor kram och kärlek till er alla







5 Monica:

skriven

Det var väl hennes sätt att försvara sig genom att bortrationalisera händelserna. Jag har också varit mobbad under stora delar av mitt liv. Gamla mobbare har också dykt upp i den stadsdelen där jag har flyttat och spridit ut rykten. Någonting jag har märkt att det är historia. Ingen tycks längre se ner på mig. Men kanske är det för att jag är kortfattad, formell när jag prarar med folk och går sedan min väg.
Men det finns andra händelser som gör en ont. När det är vuxna socialt etablerade människor som anses vara sociala eldsjälar som mobbar en. När jag var på 2 olika institutioner med några års mellanrum var det en socionom som behandlade mig alltid som luft när jag försökte prata med honom medan han uppmärksammade andra. Det är en form av mobbning som gör oerhört ont. Jag såg hans dödsannons för ett par år sedan då han beskrevs som en älskad make, pappa och bror och etc. Någon hade tydligen skrivit minnesord över honom vilken förträfflig människa han var i sitt sociala arbete. Men jag vet inte vem eftersom det är en plusartikel så man får betala för att logga in på tidningen och jag vill inte lägga min energi på det.

Den andra är en dokumentärfilmare som gör filmer om utsatta människor. Jag stötte på honom för ett antal år sedan. Där stod han med sin väldigt vackra fru. Dom sa något i samförstånd till varandra och hon tittade på mig som jag vore en mycket pinsam person. Till saken hör att jag mådde väldigt dåligt, hade usel ekonomi och hade en nyligen histora över att blivit mobbad på ett arbete. Han var förmodligen ekonomiskt oberoende och skulle i väg med henne till något tropiskt resmål omgående. Det var mitt i smällkalla december och då ger man sig i väg om man har ett väldigt välbeställt liv. Till saken hör att man har inte hört talas om honom på flera år. Han tycks inte ha uppdrag längre och vad jag har hört på ryktesvägar så har hans fru lämnat honom.

6 Monica:

skriven

Ett tillägg till inlägget jag skrev om mobbande "eldsjälar" Denna socionom hade ju betalt av skattepengar för att bygga upp brukare/klienters självkänsla. Det är inte bara han. Jag hade med en kvinnlig socionom att göra som bara skällde,förnedrade och förminskade mig framför andra auktoriter. Hon hade ju också betalt av skattepengar att ge sociala "kunder" bättre livskvalité. Vad jag har hört så t o m undervisade hon blivande socionomer på socialhögskolan i Lund, men i praktiken kunde hon inte uppföra sig juste mot mindre lottade medmänniskor.

7 Pia:

skriven

Hej Esmeralda ! Ja mobbning sätter verkligen spår påverkar hela livet, hemskt. Även ord skadar fruktansvärt, har faktiskt fått känna på det nu i vuxen ålder.De tror att de kan säga vad som helst, och till slut känner man sig som de säger, speciellt när man inte mår bra o tar åt sig, om man är ok så går det in genom ena örat o ut genom andra.Taskigt att slå på ngn som redan ligger, blir såååå ledsen. Kommer jag att vara ensam i Påsk ? Åkte på en förkyln. Idag hoppas den snart går över.Önsksr dig Esmeralda en Glaaad Påsk / Kram

8 Ulrica :

skriven

Hej Esmeralda jag hoppas på ett svar från dig för min fina vän Ursula bor i Vaxholm Löjvik har blivit bestulen på mycket pengar även visa kort samt legitimation i hennes bostad. Jag undrar vem tog detta hon är tyvärr svårt sjuk skadat sitt knä och äldre. Jag blir så otroligt tacksam om du Esmeralda kan ge någon ledtråd vem tog detta. Tusen tack Esmeralda. Med vänliga hälsningar från Ulrica ps sänd gärna svaret till min mail


-*-.-*-.-*-.((¯`♥´¯)).`*.¸.*´✿¸.•*¨`*•..¸.-*-.-*-

Kommentera /ställ fråga här: