Mötet......
Jag hade en gång en klient som hela livet farit illa av effekterna av den mobbning hon utsattes för av sina klasskamrater.
Det var verbal mobbning och det var fysisk och eländet varade genom alla nio skolår.
Främst var det klasskamrater som mobbade och två tjejer som var väldigt initiativrika när det gällde detta.
Som vuxen gick hon i terapi, i flera omgångar och olika typer av terapi men ändå gick hon med en smärta i sig.
När hon var närmare 60 år och flyttade så råkade hon hamna nästan granne med den värsta av mobbarna.
Nu vill man gärna att det ska bli ett bra slut... att de ska prata med varann och att mobbaren ska ha insikt och be om ursäkt... men så blev det inte alls.
Mobbaren lyste upp när hon fick se sitt gamla offer och pratade som om ingenting särskilt hänt dem emellan och så nämner hon skolan.... som nio jättefina år !😱
Till slut talar den mobbade kvinnan om för henne att hon har svårt att bara stryka ett streck över det som hänt och umgås som om de vore kompisar i skolan
- Jamen, det var vi väl ? Kompisar ?, och mobbaren ser riktigt förvånad ut.
På något sätt har hon rationaliserat bort allting i tankarna kring att hon var en rälig mobbare och när hon får veta, då går hon i försvar och försvarar något som inte är försvarbart
" Alla barn retas ju lite", sade hon bland annat
" Ja, men du band fast mig och slog mig, du hade sönder mina skolböcker, du klippte sönder min jacka, du spred ut elaka rykten om mig och mycket mycket mer "
" Nej, nu tror jag att du överdrivet... jag har iiiiiiinget minna alls av sådant "
Och där tog konversationen slut.
Finns ingen insikt får man ingen ursäkt men det som hönde var ändå bra för min klient blev äntligen förbannad och tog sig ur rollen som offer... och talade om för mobbaren att hon inte ville träffa henne mer, inte ville prata med henne mer och därvid blev det.
Ett halvår senare flyttade mobbaren.
Kanske inget perfekt avslut men dock ett avslut.
Kram & kärlek 💖
P.s. I dag kan jag inte besvara frågor
skriven
Fy f*n säger jag åt såna som mobbar andra o inte ens i mogen ålder kan medge att det var fel gjort! Skönt dock för kvinnan i terapin som blev ilsk o fick upprättelse på så sätt.
Lyckan stod inte mig bi i morse. Finns ännu en chans i eftermiddag, o måtte det gå vägen. Hoppas änglarna är med mig... Om inte ja då slutar jag nog tro.
Ha en bra dag!
Kram Skorpan