Våga vara vuxen.....
Var förälder och inte kompis…. du får ha andra vuxna som kompisar och ditt barn får ha kompisar i sin egen ålder.
Våga vara en mamma eller pappa, eller mormor eller farfar…. som kan styra upp, sätta gränser men som också bryr sig. En vuxen förebild som barnet kan ha tillit till.
Mina två äldre barn föddes på 70 talet och under en period var det då önskvärt att man skulle vara kompis med barnen och att de skulle få göra egna misstag och pröva sig fram. Herregud vilket blaha !

Klart att barn ska göra egna misstag men detta ska vara åldersrelevant och de ska inte tvingas ha en förälder som mal på om sina egna problem och bekymmer och som delger sina barn vuxenproblem.
Ena dottern hade en kompis vars mamma behandlade sin 8 åring exakt som en kompis… mamman hade allt fokus på sig själv… pratade om sina problem.. talade om för barnet att utan henne skulle mamman ta livet av sig och så vidare…. en ohygglig uppväxt.
Efter ett antal år i terapi mår den nu vuxna dottern hyfsat bra.

Sen har vi föräldrar som låter barnen gör allting själva… som själva får bre sig en macka när de är hungriga, duscha när de vill, tvätta sina kläder bäst de kan och dessa föräldrar förhör aldrig en läxa och uppmuntrar inte till någonting alls. Barnet lever liksom bredvid föräldern och någon synk och sunt omhändertagande finns inte. Barnen far illa.
Föräldrar som pressar sina barn till att bli högpresterande finns också…fina middagar till vardags med linneservetter och förrätter, dyra märkeskläder och ”rätt” hobbys och gud nåde dessa barn om de får sämre än B i betyg. Detta är emotionellt omogna föräldrar som själva är störda och som inte har förmåga att se sina barns behov och möta ungarna där de befinner sig.
För dessa föräldrar är det ytliga viktigast och barnens egna känslor och tankar räknas bort.
Det finns ju vacccin mot det mesta nu för tiden så tänk om man kunde ge alla föräldrar en dos av sunt förnuft i att vara förälder !
Det är ingen raketforskning att ge ungarna trygghet, kärlek och stabilitet.. men ändå ibland så omöjligt
Kram & kärlek💖

skriven
Hej
Igår prata jag med F kvinna om föreläsning i hösten. Jag trodde inte ju hon var så glad att få en liten stunden med mig. För mig var inte så viktigt men jag är här för vill få mer information och var positiv för det.
Hon ser ut så positiv och glad att prata med mig. Uppskattar hon det att få?
Ha det bra