Hästen & spådomen...

Jag måste bara få berätta lite om den seans jag höll igår.

Som vanligt förberedde jag mig mentalt – mediterade en stund och sökte kontakt med både mina och kundens andliga vägledare.

Jag fick starkt och tydligt till mig att jag skulle gå ut.

Vilket jag gjorde.

Och strax kom en gammal knotig häst längs vägen  här utanför i sakta lunk – han stannade och tittade åt mitt håll och log så snällt  och rart som bara hästar i andra dimensionen kan le. 

Han talade om att han hette  Bakelsen , vilket jag tyckte var ett konstigt namn på en häst men vem är jag att döma ! 

 

 

Han förmedlade också att han varit i Alltet länge, ända sedan min kund var barn.. för bortåt 50 år sedan. 

Nu ville han hälsa och tala om att han är där med sin varma och trygga mule och tröstar när hon är ledsen. 

  Kunden hade inte själv skrivit något om en häst i sitt mail till mig – men jag fick ju naturligtvis redogöra för Bakelsens meddelande.... så tydligt som jag bara förmådde.

Svaret från kunden kom snabbt och började med en stor skrattemoji.

Hon förklarade att hästen hette Napoleon… och jag hade tolkat fel… liksom som Napoleonbakelse… och för mig blev det bara Bakelsen. Så kan det gå.  Det är inte alltid så lätt med tolkningarna. 

 

Hon hade känt av sin barndomshäst då och då – den gamla uttjänta arbetshästen som stod i grannens stall och som hon skötte om och kramade när hon var ensam och ledsen.

Napoleon  var en kär och viktig vän så länge han levde. Och en vän som hon aldrig glömde.

Hon brukade klättra upp och sitta på hans rygg oavsett det var i spiltan eller i hagen och  alltid var han fin och snäll och han brukade se henne  djupt i ögonen och puffa på henne med mulen, liksom för att pigga upp henne

Napoleon & bakelse... ja jistanes som det kan bli ibland när man spår !!

 

 

Jag kan tala om att jag håller seanser och spår också från New York och allt funkar som vanligt.

Du som vill ha seans/spådom… du är välkommen att maila mig på:

framtidoradgivning@hotmail.com och jag mailar info till dig om hur det fungerar.

 

Kram & kärlek

Krigarkvinnorna i min trädgård....

Det står två amazonkvinnor här utanför mitt hus och vaktar.

Riktiga krigarkvinnor.

De har varsitt svärd som dinglar från  breda bälten  och de är barfota.

Jag vet inte varifrån de kommit och jag vet inte varför jag har extra beskydd.

Förvisso är jag förkyld och  hostar och raspar och snorar – men det kan ju inte vara anledningen till detta eminenta besök.

De pratar inte med mig. Deras blickar möter min en kort stund och sedan vänder de på huvudet och tittar istadigt  rakt fram.

 //Det är lite av wonderwoman över dem.. i dubbel upplaga //

Någonting är på gång. Något ska hända. Något som gör att de anser mig behöva deras skydd

Jag ser inte vad eller när… så jag får ta det som det kommer.

Det är inte säkert att jag alls märker något… om de rycker  in innan INNAN katastrofen är ett faktum, ja då kanske jag sover bort hela denna happening.  Och det är kanske bäst.

 

Jag minns en annan gång när jag hade de två på besök.

Det är många år sedan nu och de har inte åldrats ett dugg. 

Den gången stod de på parkeringen när jag jobbade sent  och när jag gick mot bilen såg jag dem tydligt.. i närheten av min gamla Folka. 

Det var en mörk och kuslig parkering.. inga  vidare gatlyktor och det här var en mörk och blåsig höstkväll. 

Ett gäng kufiska killar kommer emot mig… jag som normalt sett aldrig är rädd för andra människor… vittrade fara direkt jag såg dem.. stor och allvarlig fara men det var försent att försöka springa därifrån. 

 

 De hojtar och skriker och en av dem skyndar på stegen mot mig och då händer det.. han snubblar över sina egna fötter…. han ser naturligtvis inte kvinnan som står framför honom med svärdet  i högsta hugg som pekar rakt mot honom. 

Jag tror han bröt foten eller benet. Han skrek rejält. Det var en osannolik skada  med tanke på fallet.   Jag smet in  bilen och de andra grabbarna slöt upp kring den fallne.

 

Och nu står kvinnorna här igen… utanför mitt hus… och jag undrar vad som ska ske !

Kanske får jag aldrig veta …

Jag  är förkyld som en iller… men idag ska det handlas tre av de största kalkonerna till   julbocksfesten på  lördag.

Kram & kärlek

 

Vill du få en personlig och omfattande spådom  där du får ställa alla dina frågor ?

Då ska du maila mig och jag mailar info tillbaka till dig som du kan läsa igenom innan du beställer din spådom/seans.

Maila: framtidoradgivning@hotmail.com

Jag blev dödad.....

Nu är jag hemma igen efter en underbar  helg i Tyskland…  men det har inte alltid varit  så att  jag trivts där. 

Under många år var Tyskland bara ett land som jag  snabbt passerade på väg någon annanstans.

Jag och Tyskland har helt enkelt inte alltid kommit överens.  

 

I ett av mina gamla liv i  blev jag dödad av min make.. efter en lång tid av misshandel och förödmjukelse.

Jag  var kuvad  redan från min tyska barndom  av en dominant pappa och gjorde den berömda upprepningen när  jag valde man. Friedrich  var en komplett galning.   Snäppet värre än min pappa.

Det dröjde  bara några veckor in i äktenskapen innan han började slå och när han inte slog så hånade han och den lilla självkänsla jag hade, den avdunstade snabbt.

 

 

Jag fann mig i situationen länge. Inte förrän jag var gravid med barn nummer  två vaknade  min överlevnadsinstinkt.

Kanske för att såväl det födda som det ofödda barnet var i fara. 

Jag  visste  att jag inte kunde skiljas. Friedrich skulle  söka efter mig , hitta mig och slå ihjäl mig.

Det skulle bli hans mission in life.  Det var helt enkelt sådan han var.

Jag var tvungen att fly och gå under jorden, i alla fall  under ett antal år. 

Det skulle bli en flykt till Polen där min syster ordnat boende hos goda vänner på landsbygden. 

 

Jag planerade väldigt noga. Ingenting fick gå fel. Några spår om vart jag tog vägen fick jag inte lämna efter mig.

Jag gömde  undan lite pengar och ett klädesplagg då och då för jag hade ju min dotter att tänka på också. Att fly utan henne fanns inte  i tankarna.  

Så kom dagen. Allt var så noga förberett. 

Friedrich var på arbetet och  skulle inte komma hem förrän framåt kvällen och än var det bara  morgon… och jag packade ner våra saker i en stor väska & när jag skulle öppna ytterdörren för att ta första steget ut i frihet så rycktes  den upp. Där stod Friedrich.  Du kan tänka dig vilken chock !  

Jag blev så att säga tagen på bar gärning med packad resväska och   Friedrich var så upprörd att mustascherna hoppade. Han spände sina svarta psykopatiska  pepparkornsögon i mig.. slet ifrån mig väskan.. låste in dottern  i städskrubben och sedan påbörjade han den misshandel som skulle ta mitt liv. 

 

 

Cellminnena är  tydliga, som de kan vara om man blivit utsatt för ett  trauma men det gäller att  kämpa emot och  inte leva de gamla rädslorna på nytt. 

 

Det är viktigt att man inte låter gamla rädslor vinna – för gör man det, då blir nya livet kringskuret och man föder lätt fler rädslor. Det blir som ringar på vattnet.

Som barn åkte jag med familjen till  Tyskland flera gånger och det var obehagligt till en början.. fast sakta men säkert återtog jag makten över mitt nya liv. 

Jag tyckte inte om Tyskland och jag kände mig hotad men kunde kontrollera det.  Och så småningom var minnena från det  gamla bara minnen och ingenting som hade någon betydelse länge.  I dag är jag till och med glad i Tyskland och älskar alla de  små byarna som ser ut som något i en saga!

 

 

Nu är jag alltså hemma igen… och har packat upp…godis och dricka till Julbocksfesten på lördag… och den goda rödkålen med äpple som jag serverar till kalkonen….  plus en massa gott till glöggfesten för grannarna….tvättmedel i storpack, thaisoppor till min vän, Amaroneviner och en hel del annat !!

Välkomna till en ny vecka men nya möjligheter

Kram & kärlek

 

P.s. Och nu när jag är hemma igen  så tar jag emot och spår via mail som vanligt.

Vill du ha en personlig och omfattande spådom - maila mig då på:

framtidoradgivning@hotmail.com och jag mailar info tillbaka till dig om hur det fungerar