Jagad av en hummer....

 

 

Nu var jag tillbaka på Nivå camping i Danmark där vi brukade parkera vår  Tabbert Comtesse…den klassiska  zigenarmodellen på husvagn . Då när jag var barn.

Jag strosade omkring.. ut på badbryggan och  bestämde mig för att  ta ett dopp. 

Jag hade inga badkläder med så jag hoppade i med jeans och tröja och full mundering.  Till och med skorna hade jag på mig och det var väl lite överdrivet.

 

Jag simmade under vattnet – långa simtag och förundrades över det fantastiskt vackra korallrevet  under mig. Hundratals fiskar i vackra färger gled omkring och jag tänkte att det är ju ändå bra märkligt att det kan finnas korallrev i  Nivå… i Danmark!

 

Plötsligt märkte jag en rörelse bakom mig men såg ingenting..  sen något som  svepte förbi  bredvid mig och då såg jag   en svart klo. 

Och plötsligt kastade den sig över mig.

Den jättestora hummern. 

Och jag menar stor. 

Han var större än mig  och han var hungrig, väldigt hungrig faktiskt och nu hade han bestämt sig för att jag skulle bli middagen

 

Jag lyckades sparka mig loss och simmade som en  olympiamästare in mot bryggan.

Kvickt klättrade jag och upp slog mig ner på träplankorna och pustade ut.

Men vad händer nu ?

Jo, jag ser två jätteklor komma upp ur vattnet.. de får tag i kanten på bryggan och den eländige hummern är på väg att ta sig upp på land. 

Jag lämnar bryggan och sneglar bakom mig och där kommer den sprintande som värsta lokomotiv  med vässade tänder och  med gripklorna i högsta hugg.  

Jag får upp farten och springer som besatt… får syn på ett träd och  efter mycket om och men lyckas jag klättra ett par meter upp.

Där sitter jag  blickstilla och ser hur hummern tvärbromsar under trädet, det blir liksom farträder efter honom .. han sniffar på marken och så lyfter han huvudet och få syn på mig. 

Jävlars. 

Och nu går han fram mot stammen och börjar klättra… snabbt och målmedvetet.

 

Han skulle vara framme hos mig vilken sekund som helst och jag skulle alltså sluta mina dagar som hummermat. Vem hade trott det ?

Men det ska inte ske  utan kamp.

Jag drog snärtigt  av mig bältet i byxorna och tänkte att jag stryper den  jäveln… och där vaknade jag.

I min egen säng. På väg att strypas av min snarkmaskin.

I rena upphetsningen hade jag väl vevat omkring runt och fått sladden  till masken ett varv runt halsen.  Herreduminskapare.

 

Kram & kärlek

 

P.s.  Nu är det fullbokat hos Nettan vad det gäller personliga besök i Stockholm.

Vill du ta en chans kan du sätta upp dig som "reserv" ifall någon bokar av.

 

Det finns ett fåtal lediga tider kvar för  SPÅDOM  VIA TELEFON ( till rejält nedsatt pris)

Vill du boka detta så kontakta Nettan snarast  på:

070 6661570

Antingen du ringer eller skickas SMS

 

 

 

 

 

Jag blev dödad.....

Nu är jag hemma igen efter en underbar  helg i Tyskland…  men det har inte alltid varit  så att  jag trivts där. 

Under många år var Tyskland bara ett land som jag  snabbt passerade på väg någon annanstans.

Jag och Tyskland har helt enkelt inte alltid kommit överens.  

 

I ett av mina gamla liv i  blev jag dödad av min make.. efter en lång tid av misshandel och förödmjukelse.

Jag  var kuvad  redan från min tyska barndom  av en dominant pappa och gjorde den berömda upprepningen när  jag valde man. Friedrich  var en komplett galning.   Snäppet värre än min pappa.

Det dröjde  bara några veckor in i äktenskapen innan han började slå och när han inte slog så hånade han och den lilla självkänsla jag hade, den avdunstade snabbt.

 

 

Jag fann mig i situationen länge. Inte förrän jag var gravid med barn nummer  två vaknade  min överlevnadsinstinkt.

Kanske för att såväl det födda som det ofödda barnet var i fara. 

Jag  visste  att jag inte kunde skiljas. Friedrich skulle  söka efter mig , hitta mig och slå ihjäl mig.

Det skulle bli hans mission in life.  Det var helt enkelt sådan han var.

Jag var tvungen att fly och gå under jorden, i alla fall  under ett antal år. 

Det skulle bli en flykt till Polen där min syster ordnat boende hos goda vänner på landsbygden. 

 

Jag planerade väldigt noga. Ingenting fick gå fel. Några spår om vart jag tog vägen fick jag inte lämna efter mig.

Jag gömde  undan lite pengar och ett klädesplagg då och då för jag hade ju min dotter att tänka på också. Att fly utan henne fanns inte  i tankarna.  

Så kom dagen. Allt var så noga förberett. 

Friedrich var på arbetet och  skulle inte komma hem förrän framåt kvällen och än var det bara  morgon… och jag packade ner våra saker i en stor väska & när jag skulle öppna ytterdörren för att ta första steget ut i frihet så rycktes  den upp. Där stod Friedrich.  Du kan tänka dig vilken chock !  

Jag blev så att säga tagen på bar gärning med packad resväska och   Friedrich var så upprörd att mustascherna hoppade. Han spände sina svarta psykopatiska  pepparkornsögon i mig.. slet ifrån mig väskan.. låste in dottern  i städskrubben och sedan påbörjade han den misshandel som skulle ta mitt liv. 

 

 

Cellminnena är  tydliga, som de kan vara om man blivit utsatt för ett  trauma men det gäller att  kämpa emot och  inte leva de gamla rädslorna på nytt. 

 

Det är viktigt att man inte låter gamla rädslor vinna – för gör man det, då blir nya livet kringskuret och man föder lätt fler rädslor. Det blir som ringar på vattnet.

Som barn åkte jag med familjen till  Tyskland flera gånger och det var obehagligt till en början.. fast sakta men säkert återtog jag makten över mitt nya liv. 

Jag tyckte inte om Tyskland och jag kände mig hotad men kunde kontrollera det.  Och så småningom var minnena från det  gamla bara minnen och ingenting som hade någon betydelse länge.  I dag är jag till och med glad i Tyskland och älskar alla de  små byarna som ser ut som något i en saga!

 

 

Nu är jag alltså hemma igen… och har packat upp…godis och dricka till Julbocksfesten på lördag… och den goda rödkålen med äpple som jag serverar till kalkonen….  plus en massa gott till glöggfesten för grannarna….tvättmedel i storpack, thaisoppor till min vän, Amaroneviner och en hel del annat !!

Välkomna till en ny vecka men nya möjligheter

Kram & kärlek

 

P.s. Och nu när jag är hemma igen  så tar jag emot och spår via mail som vanligt.

Vill du ha en personlig och omfattande spådom - maila mig då på:

framtidoradgivning@hotmail.com och jag mailar info tillbaka till dig om hur det fungerar